Varför är det så många killar, män och gubbar i TTELA? Den frågan ställer ni läsare väldigt sällan till mig. Och ska jag vara helt ärlig så har jag inte ställt mig den så jättefrekvent själv heller.
Men kanske borde jag (och ni) ha gjort det betydligt oftare.
En titt under motorhuven på TTELA:s nyhetssajt väcker en hel del tankar. Där står det svart på vitt: Under september månad har 70 procent av dem som omskrivits i TTELA varit män, 30 procent kvinnor.
Det måste väl vara en tillfällighet, tänker ni? Nej. I augusti: 27 procent kvinnor. Juli: 33 procent. Juni: 34 procent. Och värstingmånaden februari: 22 procent.
Ja, det spelar stor roll
Spelar det här någon roll? Det viktigaste är väl att vi berättar angelägna historier, porträtterar de intressantaste personerna och granskar det som behöver granskas?
Mitt svar är att det spelar väldigt stor roll. I mina ögon signalerar de här siffrorna att vi faktiskt gör något fel i vår journalistiska process. För rimligen är inte mäns historier generellt angelägnare än kvinnors. Rimligen är män inte intressantare personer än kvinnor. Rimligen borde det inte finnas någon anledning att män ska figurera mycket oftare än kvinnor i våra granskningar. Eller hur?
Det finns förstås absolut ingen TTELA-journalist som kommer till jobbet och medvetet börjar fundera över vilka män vi borde skriva om i dag. Men likväl: Det arbetssätt vi har, de kontaktnät vi använder oss av, de idéer vi jobbar fram leder ju bevisligen fram till just detta: 70 procent män, 30 procent kvinnor. Månad efter månad.
Då har vi ett problem. Och kanske också en möjlig förklaring till att vi, precis som de flesta andra svenska tidningar, har färre kvinnliga läsare än manliga.
Vi ska inte kvotera in kvinnor
Därför startar vi nu ett arbete för att röra oss i en annan riktning. Med slutmålet att på sikt nå fram till att inget av könen är representerat mindre än 45 procent.
Jag hör redan en del av invändningarna. Jaha, ska ni kvotera in kvinnor? Kvinnor kan väl kvala in i TTELA på egna meriter?
Men det här handlar inte om att kvotera in kvinnor. Det handlar snarare om att hitta vägar att råda bot på den nuvarande inkvoteringen (låt vara att den är undermedveten) av män.
Berätta vad du tycker
För att lyckas behöver vi vara envisa – och kanske ibland också våga utmana er som ska vara med i tidningen. Det är alldeles för vanligt att kvinnliga potentiella intervjupersoner tar ett steg tillbaka, hänvisar till en man eller kanske tycker att det inte är läge att prata med TTELA just nu. Räkna med att vi kommer att försöka övertala er, bland annat med hjälp av argumenten jag dragit här ovanför.
Vad tycker du? Blir du förbannad av det jag skriver, har jag fel? Eller har du kanske tips om kvinnor som TTELA borde berätta om? Hör gärna av dig till mig på fredrik.hofflander@ttela.se!
