Det var för några veckor sedan, den 22 juni, som beskedet kom: Jakob Johansson, landslagshjälten från Trollhättan, avslutar fotbollskarriären.
– Jag tycker att jag är lite för ung för att tvingas sluta på grund av skador. Med lite distans hoppas jag inte att det blir det här man kommer ihåg. Jag är väldigt stolt över allt jag har lyckats uppnå under min karriär, sa han till TTELA efter att beslutet att lägga av hade offentliggjorts.
LÄS MER:Jakob Johansson om den avslutade karriären
I samband med hemmamatchen mot Hammarby under söndagskvällen passade Johanssons IFK Göteborg på att tacka av både honom och Pontus Wernbloom.
– Det är fortfarande jättetråkigt (att behöva lägga av), men de senaste åren inte varit roliga för min del. Det senaste året har varit väldigt kämpigt och under våren har det varit värre än någonsin. Det kändes skönt att ta beslutet till slut, säger den skadebenägna Jakob Johansson till publiken på Gamla Ullevi.
Han kom till IFK Göteborg från FC Trollhättan 2007, blev kvar i klubben till 2014, och efter ett sex år långt utlandsäventyr kom han tillbaka till västkusten förra säsongen.
LÄS MER:Jakob Johanssons helvete – skada för skada
Totalt blev det 283 matcher för Jakob Johansson i den blåvita tröjan.
– Klubben har betytt otroligt mycket för mig. Jag växte upp i Blåvitt, säger han.
Kan få sällskap av Robin Söder
Inom en inte alltför avlägsen framtid kan hyllan där Jakob Johansson och Pontus Wernbloom lagt sina skor på få sällskap av ytterligare ett par. I en intervju med Göteborgs-Posten säger nämligen anfallaren och Trollhättebon Robin Söder att han inte tänkt färdigt kring hur hans fotbollsframtid kommer att se ut.
– Det kommer väl att komma en dag framöver där man känner vad man vill göra. Om man vill fortsätta spela eller göra något annat. Där har jag inte tänkt färdigt, säger han till tidningen.
Söder, som så sent som i tisdags spelade träningsmatch mot FC Trollhättan på Edsborg, har likt Jakob Johansson dragits med skadeproblem under de senaste åren.
– Allt grundar ju sig i det fysiska och den styr ju. Det blir också en länk till det mentala även om man inte alltid behöver lyssna på för det är inte rättvist. Vi får väl se. Det är inte så att jag går runt och hoppas att det är slut men man vet aldrig.
– Fysiskt tar jag steg fortfarande och närmar mig att bli en startspelare igen även om jag inte är där nu. Men så länge hoppet finns så är det ju så.
