13-åriga Lasse är bondkatten som följs av fler än 85 000 personer på Facebook, som har samlat in nästan två miljoner kronor till Musikhjälpen, fått en egen rondellutsmyckning, en radiodokumentär och kommer snart att synas i tv-rutan i 14 timmar. Han har ovanliga vanor. Som att vistas timtals på en parkering utanför ett varuhus för att hälsa på sina fans och när han tröttnat välja ut en bil att lägga sig till rätta i i väntan på skjuts hem till Björndalen.
Han har också helt vanliga kattvanor, som att jaga möss och sork, sova mitt på dagen och hålla sitt revir fritt från främmande katter och han är förstås helt omedveten om den uppståndelse han orsakar.
Men slår man följe med Lasse, som traskar tillbaka över parkeringen mot Eko efter att ha spanat efter småvilt en stund i gräset ut mot den trafikerade vägen, dröjer det inte länge innan folk får syn på honom. Någon kommer från Tjörn, någon från Lidköping. Alla hälsar de med ett ”Hej Lasse!”, tar några bilder och klappar den lena pälsen. De byter några ord med varandra om hur mycket Luffar-Lasse betyder i en orolig värld. Om tv-programmet som snart kommer och hur i all sin dar han orkar gå så långt och hur han klarar sig bland alla bilar. Sen tar de sig vidare i vardagen med ett leende på läpparna.
”Jag är så lycklig!”
– Lasse? Är det verkligen du?
Jenny Stråhle, som kommer från Trollhättan men numera bor i Jönköping och stannade till här när hon var på genomresa, vågar knappt tro att det är sant. Hon strålar av lycka när hon slår sig ned på asfalten mitt på parkeringen intill Lasse.
– Men det här är ju helt otroligt! Vad fin du är, utbrister hon när Lasse nosar på hennes hand och låter sig kelas med.
Jennys egen katt, som blev nitton år men nu är borta, fattas henne.
– Jag saknar så att ha katt. Det är något underbart fantastiskt. Så är det bara. Men det är ett ansvar också.
Vad tror du det beror på att så många från när och fjärran vill följa en katt på Facebook?
– Det är jättesvårt att svara på. Alla katter är ju underbara, men när man lär känna dem blir det speciellt.
Känns det som att du känner Lasse fast det är första gången du träffar honom?
– Ja, men precis.
Är han som du hade tänkt dig, nu när du träffar honom på riktigt?
– Ja, det är han. Men alltså, åhhh. Jag är så lycklig! Luffar-Lasse! utbrister Jenny med skratt och gråt i rösten på samma gång.
Tipsade tv-teamet om vägtrumman
Medan Jenny fortsätter sin färd mot Jönköping traskar Lasse långsamt bort mot sitt lilla hus utanför Eko efter att tydligt ha markerat mot en annan katt som kom gående i sele tillsammans med sin matte att det här är hans revir och hans parkering.
Solen tittar in och han lägger sig till rätta med bra spanläge. En av alla som kommer fram för att prata lite lågmält med honom är Anita Johansson. För henne är det långt ifrån första mötet med kändisen. De brukar stöta på varandra när de promenerar på gångvägarna mellan Överby och Lasses hem. Det gjorde hon även när han hade hela tv-teamet med sig och blev på så sätt en liten del i produktionen.
– Jag hade sett hur han gått in i en vägtrumma och tipsade dem om det. Det blev de intresserade av och nu har jag sett att de filmat hur han ligger i trumman och väntar på att det blir tyst innan han rusar över vägen.
Cyklade fel – träffade äntligen Lasse
Marie-Louise Arvidsson som dagligen cyklar till jobbet på Näl har inte haft samma tur. Förrän nu.
– Äntligen! Tack så mycket! Åh, vad glad jag blir, utbrister hon när hon ser att Lasse faktiskt ligger i sitt hus.
Hon har en gång rensat i huset och gjort det fint. Idag var det en slump att hon ens hamnade här. Dels fick hon byta arbetstid, dels cyklade hon fel väg.
– Jag kom på en annan cykelväg som jag inte tagit förr och bara därför kom jag förbi här.
I somras var hon och cyklade i Bottnaryd i Småland. När hon berättade att hon var från Trollhättan var det direkt Luffar-Lasse som kom på tal.
– Och så får man stå där och erkänna att jag har tyvärr aldrig sett honom. Man hör alla andra som träffat honom. De bara kikar förbi här mellan Värmland och Skåne och träffar honom och jag som bor här och så bara nähä, nähä, nähä. Men idag!
Under tiden Marie-Lousie väntat på att få träffa Lasse i egen hög person har hon beundrat rondellen med skulpturen som hon tycker blev mycket fin. Men inget slår ju den riktiga Lasse.
– Det här var ju underbart. Det här gjorde verkligen min dag. Vad lycklig jag är!
Flera gånger blir det större eller mindre folksamlingar utanför Lasses lilla hus. Alla håller upp mobiltelefonen för att fånga honom på bild. Att hitta något att prata om är inte svårt.
– I år skulle de visst försöka samla in tre miljoner, säger någon som redan bidragit med ett litet bidrag till Musikhjälpen.
– Nu kommer han på tv nästa helg. Ska man sitta och följa honom då i sju timmar? funderar Mats Fröberg som bor i Björndalen med egen katt, inte långt från Luffar-Lasse.
”Han går precis dit han vill”
Lasse växlar mellan att ligga i sitt hus och vara måttligt intresserad och att ivrigt jamande gå runt och hälsa på alla sina beundrare.
– Lille vännen, är det du som är här, säger Anita Boström när han rör sig utanför entrén till Eko.
Hon böjer sig ned och klappar Lasse innan han går vidare fram till Inga Huhta som även hon stryker honom över huvudet.
– Vad roligt att få se honom! Jag bor ju i Trollhättan och är här ibland så jag borde ju ha sett honom innan, men nu har jag fått göra det. Det var faktiskt väldigt kul, säger Anita.
– Och nästa helg får vi ju titta på honom på tv. Han är ju väldigt självständig, alltså. Han går precis dit han vill, säger Inga.
– Tänk att han har blivit ett sådant fenomen. Det är ju inte klokt, säger Anita och får medhåll av de övriga församlade.
Även denna dag har otaliga möten mellan katt och en människa ägt rum, som i människans fall kan betyda oerhört mycket. Tack vare Luffar-Lasse har också spontana möten och pratstunder uppstått mellan människor som aldrig träffats förr och som aldrig hade kommit i samspråk om det inte vore för katten med sina mycket speciella vanor.
LÄS MER:Snart premiär för slow-tv med Luffar-Lasse: ”För bra historia”
LÄS MER:Luffar-Lasses matte om sin hjälte: ”Han är min bebis”
