När Lena Bark var 19 år dog hennes pappa i en hjärtinfarkt. Den kom från ingenstans. När hon själv fyllde 50 och fått bekräftat flera fall med hjärtproblem i släkten, gick hon till vårdcentralen för att se till att hålla sitt eget hjärta under kontroll. Det såg fint ut i flera års tid, men i slutet av april, för drygt tre månader sedan visade ett EKG på att allt kanske inte var som det skulle. Lena Bark, som själv en gång i tiden jobbade på hjärtintensiven blev rädd, men fick höra att det inte behövde vara någon fara. Det krävdes mer undersökningar, men hon var inte ett prioriterat fall. Sex månader behövde hon vänta för att få göra ett ultraljud på Näl.
– Det enda jag kunde tänka på var, vad gör jag under tiden då. Jag kan ju inte bara sitta och vänta, säger Lena Bark.
Då föreslog hennes läkare att hon skulle få fysisk aktivitet på recept.
Lena Bark skulle komma igång med att gå. Hon har aldrig riktigt fastnat för gruppträning men att komma ut och gå kunde vara en idé. Tillsammans med sin läkare kom hon överens om att ge sig ut fem gånger i veckan. Och att motionen är en ordinerad behandling gör skillnad.
– Jag känner att jag kan ju inte komma tillbaks dit nu och säga, nej jag har inte gjort något, jag har inte hunnit. Läkaren tog min oro över hjärtat på allvar och då måste jag ta det här på allvar, säger hon.
Om det är något fel på hjärtat eller inte är omöjligt att säga något om nu, men klart är att raska promenader lugnar ner tankarna och oron. Lena Bark tycker också det är skönt att ge sig ut och göra sin grej, utan någon följeslagare. Hon går 2,5 kilometer åt gången.
– När jag är ute och går själv får jag upp flåset. Jag är av naturen lite stressad och dessutom mörkrädd så jag går fort.
Huvudvärken Lena Bark ofta lidit av tror hon också har blivit bättre av att regelbundet vara ute och gå.
– Jag har precis som min mamma migrän, men vill inte ta starka tabletter.
En mer än träningsglad dotter har sett till att när Lena Bark gått 2,5 kilometer plingar det till i mobilen. Då kan dotternskicka peppande sms i precis rätt stund.
– Heja mamma står det och varenda gång jag har gått en mil får jag ett litet paket. Men dotterns råd kan jag ju skita i. Men det går inte med doktorns. Där får jag hålla vad jag lovat.
