Bygget i kvarteret Mars väcker minnen till liv

– I ungdomens dagar hängde man här, spelade boll utanför Trollhättans IF:s klubbhus och satt och småpratade med polarna. Det är bra att området väcks till liv igen, man måste tänka framåt. Orden kommer från 74-årige Trollhättebon Hans Johansson som får något nostalgiskt i blicken. Han står och spanar utanför byggstängslen vid kvarteret Mars, där det grävs och sprängs som aldrig förr. Det har han gjort ett tag nu – många timmar om dagen i flera veckor. – Det är intressant att se vad som händer och återuppliva gamla minnen från förr, säger Hans Johansson och berättar att hans mor arbetade i Svenska Tacksfabriken på 40-talet när han var liten grabb. Först vill han inte säga så mycket om det, han minns inte exakta årtal och detaljer, och vill inte säga fel. Men efter en stund, när han fått tänka till, börjar bilder från en svunnen tid att ta form. – Vi var sex barn i ­familjen, det jag minns är att mamma jobbade här från och till under fem-sex år. Hon hade fullt upp med oss barn, så jag förstår inte riktigt hur hon hann med att arbeta. Det var nog lite från och till. Han berättar att man på den ­tiden inte fick följa med sina föräldrar till arbetet och att han inte vet exakt vilka arbetsuppgifter mamman hade. – Hon sysslade antagligen med spiktillverkning, som de flesta på fabriken. Jag tror inte att hon städade eller hade kontorsuppgifter. Jag var aldrig inne i själva fabriken men hängde en del utanför. Man var ju nyfiken då som nu. Hans Johansson beskriver kvarteret som ett levande område i mitten av 1900-talet, med mycket folk som kom och gick. – Det var ett industriområde som låg mitt i smeten, med verkstadsarbetare, byggjobbare och, ja, folk som tog i med händerna.

Som tonåring brukade han och de andra grabbarna lira boll på den stora innegården i området. Det var en mötesplats både före och efter fotbollsträningarna borta på Edsborg, tio minuters cykelväg från kvarteret Mars. – Området låg centralt och nära till allt. TIF:s klubbstuga, järnvägstationen, torget, Strandgatan och Edsborg. Det var praktiskt att träffas här. Ofta hängde vi här på kvällar och helger, ­säger Hans Johansson och tillägger: – Här störde vi inte någon, fast det gjorde vi å andra sidan inte på ­andra ställen heller. På den tiden var ungdomar skötsamma och ­visade respekt. Att kvarteret nu återigen väcks till liv, denna gång med hundratals bostäder, en gemytlig innegård, parkeringsdäck under mark, och med möjligheter till centrumfunktioner så som handel, kontor och restauranger, ser han uteslutande som positivt. – Det var på tiden! Nu skrivs ny historia, precis som det ska vara. Området ligger bra till och det är nära till allt. Det ska bli väldigt spännande att se det färdiga resultatet. Jag tänker fortsätta hänga här – undrar vilka som flyttar in? En annan med minnen, i detta fall från 70-talets Mars, är Per-Olof Nilsson, ingenjör på stadsbyggnadsförvaltningen i Trollhättan. Han började på kommunen som 15-åring och har nu jobbat i 45 år. Han besökte platsen dagligen under sina första trevande år som kommunarbetare, eftersom han bytte om till arbetskläder i den gamla spikfabriken i början av 70-talet. – Arbetsdagen började och slutade här. Man tog sin dusch vid 16-tiden och gick hem. Vi var ett 20-tal personer som gjorde det. Då höll flera verksamheter till här. Han nämner TIF:s kansli i den gamla disponentvillan, Gästis, Ralph´s Rör:s lagerlokal, Sälls möblers förråd i gamla Grundbergs ­Mekaniska Verkstad, tapetserar­firman som höll till i källaren på hotell Gästis och så vidare. Per-Olof minns det som ett område på väg att avvecklas. Och så blev det. Sedan 1993 har kvarteret varit helt rivet och har fram till augusti i år utnyttjas för parkering. Nu är byggandet i kvarteret Mars i full gång, i december 2018 ska de 177 hyresrätterna vara klara för inflyttning. – Jag arbetade inledningsvis med projektet och följer det med spänning. Det kommer att bli snyggt, riktigt snyggt. Nästan så att man blir sugen på att flytta hit – eller bara hänga här igen.

Sofia Callesson

sofia.callesson@ttela.se