”Jag är så galet trött på eländiga bilar som aldrig gör som jag vill.”
”Egentligen skulle jag bara vilja kasta nyckeln ner i en brunn och hoppa på biltaket.”
”På RIKTIGT jag avskyr verkligen bilar.”
Låt oss backa bandet till midsommarafton som inträffade exakt en vecka efter att vi hade studentskivan hemma i trädgården. En baluns som var toppen men som lämnade oss lika slitna som jag bara kan ana att personalen är som jobbar på ett lekland. Självklart var det magiskt men också en dag som mjölkade ur den sista droppen av all vår energi. Tror alla som haft student kan relatera. Hörde ett rykte om en kvinna som lämnade sin man för att ta in på ett hotell och sova i två dygn efter deras mottagning.
Veckan efter är det midsommarafton och vi ska inte göra ett skit, bara sitta hemma och äta för mycket sill. Som alltid störs friden av att jag glömt något i affären så jag kastar mig ut för att handla. Hjärnan är fortsatt snömos så lite styltigt går jag runt och rafsar till mig allt som jag missat, uppenbart inte bara en sak utan flera. Glad i hågen betalar jag och går mot parkeringen för att åka hem.
Bilen öppnar sig inte. Skitbilen som jag plockade ut i december har helt plötsligt bestämt sig för att ta semester eller möjligtvis härma tågens beteenden. Vad jag än gör med nyckeln så får jag inte upp dörren. Pulsen hamrar i öronen och mitt tonläge blir mer och mer upphetsat. Jag bara tappar det en smula och vräker ur mig allt som ni läste i början. Har verkligen lust att kasta nycklarna i en brunn eller köpa tändstickor och elda upp den svarta-nyckel-prytteln. Jag gör inte det. Tar några snabba andetag och tar tag i bildörren igen med mina lenaste fingrar samtidigt som jag mirakulöst tror att dörren ska poppa upp. Voilà det händer faktiskt, fast på fel sida och ut hoppar en kvinna.
”Alltså hallå där, det är inte din bil – det är vår – jag väntar bara på min man.”
När hon öppnar munnen ser jag att det inte ens är vårt bilmärke utan det är en sådan bil jag lämnade in i december. Färgen och formen är likadan, men det är också allt.
”FÖRLÅT, jag kan bara skylla på att jag är lite slutkörd.”
Som vanligt när jag gjort bort mig ska jag släta över allt kvickt och börjar då prata knas.
”Vi får vara glada att jag inte sparkade på bilen.” skämtar jag samtidigt som hjärnan skriker ”TYST nu McDonald”.
”Ni får ha en fin midsommar.”
”Detsamma till dig.”
Vänder på klacken och rusar till rätt bil när jag direkt inser: ”Jag har inte köpt jordgubbarna.”
Snabbt kastar jag mig ur bilen igen och går förbi den okända kvinnan. Jag vinkar och ber till högre makter att de åkt när jag är tillbaka. Sådan tur har jag inte. Jordgubbarna däremot smakade sommar och bilen har aldrig gått bättre. Personligen ska det bli skönt med några dagar ledigt.
LÄS MER:30 år sedan jag tog studenten – idag är jag studentmamma
LÄS MER:70-talsbusken fick en brasiliansk vaxning
LÄS MER:Stå upp-komikern Magnus Betnér till Sommarpuls i Trollhättan
