Strider det mot yttrandefriheten att kräva god ton i kommunpolitiken? Ja, det menar förvaltningsrätten i Uppsala som nyligen har avkunnat en dom som kan få stora konsekvenser för de kommuner som har beslutat om uppförandekoder för förtroendevalda.
Att samtalsklimatet i politiken ofta kan bli för hårt är väl känt. Det finns många ordföranden i kommunfullmäktige som har fått tillrättavisa ledamöter när de har gått över gränsen för acceptabelt språkbruk. I början av året kunde Bohusläningen rapportera att oppositionen i Munkedal menade att samtalsklimatet i fullmäktige hade försämrats. ”Det har blivit ett betydligt hårdare klimat efter valet och det skadar demokratin”, menade oppositionsrådet Liza Kettil (S).
För att få ett bättre samtalsklimat har många kommuner antagit policydokument i form av uppförandekoder med rekommendationer om hur förtroendevalda bör uppträda och uttrycka sig. I de flesta fall är dessa dokument okontroversiella och innehåller formuleringar som att man ska uttrycka sig med respekt för sin meningsmotståndare.
Men denna sommar har förvaltningsrätten i Uppsala upphävt en uppförandekod som beslutades av Håbo kommun förra hösten. Det var lokalpolitikern Owe Fröjd (Bålstapartiet) som menade att uppförandekoden strider mot yttrandefriheten. Domstolen gav Owe Fröjd rätt och menade att kommunen gick över sina gränser då koden bland annat syftade till att ”styra våra beteenden efter en gemensam värdegrund och därmed också sätta gränser för vårt handlande”. Även om det inte finns några repressalier för de som bryter mot koden ansåg domstolen att yttrandefriheten blev begränsad.
Kommunstyrelsens ordförande Catherine Öhrqvist (M) menade i en debatt i Sveriges Radio mot Owe Fröjd att uppförandekoden var helt nödvändig. Många politiker och tjänstepersoner mådde dåligt av det dåliga samtalsklimatet och desinformation i sociala medier. Anställda hade blivit offentligt påhoppade och kommunen hade därför svårt att rekrytera personal. Fröjd menade att policyn måste vara frivillig för förtroendevalda att följa och att alla har en yttrandefrihet inom lagens ramar. (Sveriges Radio 18 juli)
Håbos kommuns uppförandekod innehåller det man kan förvänta sig. Förtroendevalda ska hålla en god ton i tal och skrift, kränkningar och bristande respekt är inte acceptabelt, debatten ska vara saklig, med mera. Formuleringarna kring hur man bör uttrycka sig på webben är tydliga, till exempel att enskilda tjänstepersoner inte bör nämnas i inlägg. För vissa lokalpolitiker, som Owe Fröjd, kanske det känns som en oerhörd begränsning att inte kunna hänga ut tjänstepersoner som ”inte vill, kan eller förstår frågan” som han uttryckte sig på senaste mötet i kommunfullmäktige. Då fick ordförande Michael Rubbestad (SD) säga ifrån och påminna om att hålla en god ton i debatten. (habo.se 17 juni)
Nu har Håbo kommun överklagat domen och menar med rätta att den är principiellt viktig, inte minst på grund av att en lång rad kommuner har antagit liknande dokument. (Dagens Samhälle 17 juli) Bland annat gäller detta Sotenäs vars uppförandekod Håbo hänvisar till i överklagandet. Att en kommun inte skulle kunna anmoda sina politiker att inte göra aggresiva utfall eller hota kollegor ”tycks närmast befängt” skriver Håbo i överklagandet.
Det är förvånande att lokala politiker tar juridisk strid för rätten att inte hålla god ton vare sig i fullmäktige eller på webben. Fröjd har delvis rätt, det är i slutändan bara grundlagen som sätter gränser för yttrandefriheten. Ett kommunalt policydokument förändrar inte detta. Men däremot anger den en social norm som bidrar till att skapa trygghet och därigenom uppmuntrar alla att ta del i debatten, vilket tillmälen och utfall mot enskilda inte gör.
Fröjd är inte unik i sin inställning. År 2019 antog Borgholms kommun en uppförandekod som alla partier utom Ölandspartiet skrev under. Den numera avlidne gruppledare Per Lublin uttalade till SVT att det dåliga samtalsklimatet var de andra partiernas fel som inte ville samarbeta med partiet. Han stod för att han kallade en politikerkollega ”djävla kärring”. (SVT 26 april 2019). Så kan man också använda sin yttrandefrihet. Men det vittnar inte om gott omdöme, eller respekt för demokratin.
