Prostitution är olagligt. Det är brottsligt att köpa sex. Det är olagligt att arrangera sexköp (koppleri) och det är olagligt att föra hit människor med syfte att tvinga dem att sälja sex (trafficking).
Den enda anledningen att det inte också är kriminellt att sälja sexuella tjänster är att lagstiftaren insett att det skulle innebära att man skapar en omöjlig situation för brottsoffren, för det är vad de människor som hamnar i prostitution är.
Den så kallade lyckliga horan är en myt. Med något enstaka undantag har människor som säljer sex svåra erfarenheter i bagaget. Inte sällan har de levt ett tufft liv där de upplevt våld och psykisk ohälsa.
Många har problem med narkotikamissbruk. Att någon söker sig till sexbranschen kan även ha att göra med att de befinner sig i svår ekonomisk utsatthet och inte ser någon annan utväg för att skaffa mat på bordet och tak över huvudet till sina barn. En stor andel av dem som säljer sex i Sverige är också offer för trafficking. De har lurats till Sverige från fattigare länder med löfte om ett välbetalt – vanligt – jobb.
En av förutsättningarna för att i högre grad kunna straffa de som utnyttjar människors kroppar, och kunna döma dem som köper sex och tvingar andra att prostituera sig är det oerhört viktigt att offren känner att de kan vända sig till polisen utan att riskera att själva bli stämplade och lagförda som brottslingar.
Att Skatteverket då ser prostitution som frivillig näringsverksamhet och beskattar sexhandel när den upptäcks av polisen är helt orimligt.
I Dagens Nyheter (23/1) berättar en kvinna som under en tid då hon befann sig i ett utsatt läge sålde sex och spelade in porrfilm om hur hon dömdes till att betala en skatteskuld på över 100 000 kronor. För en människa som redan är så hårt exploaterad och skuldsatt att hon känner sig tvingad att sälja sin kropp för att överleva, kan Skatteverkets krav förvärra situationen avsevärt.
Kvinnan, som DN kallar Maja, förklarar att domen ledde till att hennes tillvaro slog i botten. För att kunna betala sin skatteskuld började hon sälja ännu mer sex och hennes missbruk eskalerade eftersom hon behövde döva alla känslor för att orka med. “Jag behövde få mer pengar och ställde upp på grövre och grövre grejer som jag egentligen inte ville göra. Sånt som gör ont” säger hon.
Nu lanserar den ideella organisationen Talita, som hjälper kvinnor ut ur prostitution, pornografi och människohandel, en pro bono-kampanj som visar hur absurt det är att staten i princip agerar hallick när de kräver prostituerade på pengar:
”Är du instängd i en lägenhetsbordell? Nu kan du deklarera digitalt”, står det på reklamtavlor i huvudstadens tunnelbana.
I dagsläget arbetar regeringskansliet med en statlig utredning som överlämnades till jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) före jul. Utredaren rekommenderar att frågan om beskattning av ersättning från prostitution ses över. Rimligtvis landar regeringen också i att detta är nödvändigt och att ett undantag från skatteplikten behövs.
Att sälja sex är inte ett vanligt jobb, det är inte att bedriva näringsverksamhet. Det är att gång på gång utsättas för brott och att vara offer för våld och exploatering. Samhällets uppgift måste vara att hjälpa människor bort från sexindustrin, inte att hålla kvar dem i prostitutionsträsket för att kunna betala oskäliga skatteskulder.
