Att de liberala reglerna för utomeuropeisk arbetskraftsinvandring stått i regeringspartiernas skottglugg har varit känt långt innan Tidöavtalet presenterades. Under fredagen (17/2) konkretiserades också på vilket sätt åtstramningen ska genomföras. En minimilön om cirka 33 000 kronor kommer ställas som krav för att beviljas arbetstillstånd för alla som inte är medborgare i Schweiz, EU eller EES. Det innebär i praktiken nästan en tredubbling mot dagens nivåer och kommer – precis som avsikten är – att effektivt stänga ute merparten av de utomeuropeiska arbetskraftsinvandrarna från den svenska arbetsmarknaden.
Det får dock ses som en klen tröst i sammanhanget
Syftet med reformen anges vara att stävja fusk och låglönekonkurrens. Att oseriösa arbetsgivare utnyttjar arbetskraftsinvandrares utsatta ställning och okunskap om rättigheter är ett allvarligt problem. Dock är ett högt lönegolv knappast den enda lösningen – och de nya reglerna slår lika hårt gentemot dem som inte utsätts för något otillbörligt utnyttjande.
LÄS MER:Låglöneinvandring ska stoppas
När det kommer till den påstådda låglönekonkurrensen som det nuvarande regelverket påstås ge upphov till finns det tydliga inslag av “Råttan i pizzan”-historier. Att arbetskraftsinvandring leder till låglönekonkurrens har påståtts frekvent sedan det nuvarande systemet sjösattes. Dock finns inga statistiska belägg för att någon låglönekonkurrens förekommer till följd av arbetskraftsinvandringen. Trots det tillåtande regelverk som varit i kraft i femton år vittnar företagare fortfarande om att rekryteringar till lågkvalificerade yrken uteblir till följd av att ingen söker de jobben. Tendensen lär förstärkas och riskerar att slå mot en redan tilltygad ekonomisk tillväxt.
Förutom de rent nationalistiska skälen att införa detta lönegolv är det en av 2000-talets mest framträdande liberala frihetsreformer som nu ska gå i graven. Att det verkställs av huvudsakligen samma partier som en gång genomförde reformen gör saken särskilt sorglig. Remitteringar från mottagarländer till ursprungsländer som är centralt i den globala fattigdomsbekämpningen motverkas genom åtstramningen – samtidigt som regeringen skär ner i biståndet.
LÄS MER:"Ett stort ingrepp i svensk arbetsmarknad"
Ljusglimtar som trots allt kan urskiljas i reformen är att den tidigare vetorätten för facket mot arbetskraftsinvandring inom viss bransch inte återinförs. Dessutom pågår förhandlingar om att eventuellt medge vissa yrkesgrupper undantag från lönegolvet. Det får dock ses som en klen tröst i sammanhanget.
