Snart kommer beskedet om antagning till landets alla högskolor och universitet, inklusive Högskolan Väst. Att söka en utbildning eller en kurs är ingen självklarhet. Jag, som kommer från en liten bruksort i Värmland, övervägde detta mer än sjuttiotolv gånger och undrar ibland fortfarande om jag verkligen passar inom de fyra väggarna vi kallar högskolan. Denna text är till dig som, precis som jag, är tveksam till din plats där.
Det har sagts att "du kan inte bli det du inte kan se". Det är kanske en överdrift, men det ger ändå en bild av vem av oss som kan föreställa sig själv i högre utbildning – på en högskola eller ett universitet. Detta trots att den högre utbildningen är öppen för oss alla. Det är kartlagt att de flesta av oss är mer benägna att söka sig till högre utbildning om det finns familj som studerat på högskola eller universitet. Då finns någon som gått före och kanske kan visa vägen. Att bo i en större stad med närhet till högskola eller universitet påverkar också. Då finns det ofta studenter, forskare, eller adjunkter som hänger runtomkring. Som kanske yrvaket söker efter kaffe eller svar. Den tveksamhet du kanske känner inför din plats i inom de fyra väggarna vi kallar högskolan är du inte ensam i. Den är till och med statistiskt säkerställd. Skönt va?
För att den högre utbildningen ska kunna göra samhället rättvisa behöver den spegla samhället i stort. Det innebär att vi alla ska kunna se möjligheten i att börja läsa på högskola eller universitet. Det innebär att svensk högre utbildning ska vara demokratisk och inkluderande. Varken din bakgrund eller dina föräldrars utbildningsnivå ska vara avgörande för om möjligheternas rum är en plats du kan se dig i. Att du kommer från bruksort i Värmland med 10 mil till närmsta lärosäte ska heller inte spela någon roll. Det innebär att varken ålder, klass, kön, etnicitet eller antagen förmåga ska ha betydelse för om just du ser dig själv på högskola eller universitet.
Min väg till att se mig själv i möjligheternas rum, det som många kallar högre utbildning, bestod av uppmuntran och tillfälligheter. Ibland var det starka uttryck, ibland små, välplacerade uppmuntrande ord om vem som läser på högskola eller universitet. Min väg är och har aldrig varit spikrak – det är fortfarande människor som, utan att veta om det, hjälper mig förstå att här får jag vara.
Vi behöver alla hjälpas åt att göra högre utbildning demokratisk och inkluderande. För att den ska vara tillgänglig för oss alla behöver vi också tala om möjligheternas rum som ett rum för oss alla. För det är inte rätt att det som definierar dig ska avgöra om du överväger högre utbildning.
Inom kort kommer beskeden om antagning till landets samtliga högskolor och universitet att trilla in. Känslan av osäkerhet inför det okända är helt naturlig. På Högskolan Väst möter du människor från olika bakgrunder, och tillsammans utgör vi en värdefull del av det svenska utbildningssystemet, den del som skapar möjligheter för högre studier oavsett ålder, klass, kön, etnicitet eller antagen förmåga.
Till dig som är tveksam till din plats i högre utbildning. Till dig som funderar på om du passar i det rum vi kallar akademin. Jag vill att denna text ska vara din uppmuntran. Kanske var det en slump att du började läsa just denna text. Men när antagningsbeskedet kommer ska du veta att du är välkommen och att du har en självklar plats – både nu och i framtiden.
Linnéa Carlsson är doktor i informatik med inriktning arbetsintegrerat lärande vid Högskolan Väst
LÄS MER:I min hundklubb är alla välkomna
LÄS MER:Forskning på amerikanska barn behöver inte gälla i Sverige
