Snart är Bolunderan till ända. Miljöpartiets ena språkrör meddelade i början av sommaren att han anser att det är rätt tid att kliva av i samband med partiets stämma i höst. Bland annat för att en ny person ska få möjlighet att bli varm i kläderna innan valet 2026.
“Jag har gett allt i många år och det är dags för mig att lämna över stafettpinnen. Det har inte varit ett enkelt beslut, men jag är helt trygg med att det är rätt, både för mig och för partiet”, sade Per Bolund i samband med beskedet.
I en intervju i Dagens Nyheter, sade Bolund också att han ansåg att MP fått orättvist mycket kritik och dessutom bidragit på egen hand genom att göra det för enkelt för meningsmotståndare att klistra på dem olika uppfattningar och negativa saker.
“Man har försökt utmåla oss som ett förbudsparti, när det vi vill göra är snarare att öppna dörrar för människor”, menar han (DN 15/6).
Att MP fått kritik för att de efterfrågat förbud och regleringar som riskerar att lägga fälleben på vanliga människor och omöjliggöra deras vardagspussel och försörjning är sant. Till skillnad från de flesta andra partier som (om än i olika grad) förstått att miljö- och klimatpolitiken måste vila på en grund av rimlighet och verklighetsanpassning, har MP velat ofta köra på ända in i kaklet för att rädda klimatet.
Han har dessutom ett bredare samhällsperspektiv än många andra inom de gröna
Att Bolund uppfattar kritiken som orättvis är inte någon överraskning. Inte heller att han tycker att Miljöpartiet borde lindat in sin radikala agenda för att i högre grad lyckas övertyga om att det är en vinst för enskilda människor att sitta flera timmar på en landsvägsbuss varje dag eller att betala elräkningar på 14 000 kronor i månaden till följd av effektbrist. Bolund är en erfaren och skicklig politiker och han har dessutom ett bredare samhällsperspektiv än många andra inom de gröna.
Frågan är vad som händer med Miljöpartiet nu. Några som gärna vill ta plats bredvid Märta Stenevi i MP-toppen är riksdagsledamoten Daniel Helldén och Europaparlamentarikern Pär Holmgren. Båda har ett ensidigt miljö- och klimatfokus och är inte särskilt intresserade av att ta ett bredare grepp om politiken. Risken – eller möjligheten beroende på hur man ser det – med någon av dem vid sidan om Stenevi är därmed ett Miljöparti med rösten ännu högre i falsett och visioner om än mer förbud och regleringar.
Kanske kan det leda till att vi till slut slipper MP i riksdagen.
