Ungdomar som växer upp i familjer där föräldrarna saknar arbete har 70 procents högre risk att inte arbeta eller studera i vuxen ålder, skriver MUF-ordföranden Benjamin Dousa i en ny rapport utgiven av tankesmedjan Timbro.
Bidragsberoendet är särskilt stort i så kallade utanförskapsområden med många utrikes födda. En halv miljon människor bor på dessa orter, som präglas av kriminalitet, svartjobb och trångboddhet. Dousa konstaterar att den nya underklassen har en etnisk och geografisk prägel. Det gör det ännu viktigare att bryta utanförskapet, eftersom motsatsen riskerar att leda till “radikalisering och brottslighet i stora grupper, och stärka motsättningar mellan inrikes och utrikes födda”, skriver han.
Dousa har rätt. Allt tyder på att utanförskapsområdena kommer att växa de kommande åren. Hög arbetslöshet, dåliga skolresultat, politisk och religiös extremism och gängkriminalitet är en tickande bomb. Dousa föreslår högre krav för att få försörjningsstöd, lägre ingångslöner, jobbskatteavdrag och tydligare krav i skolan. Det är kanske inte nya idéer, men analysen är korrekt. Arbete är en väg in i samhället och måste vara norm.
Men det finns aspekter på utanförskapet där ekonomin främst har en indirekt roll. Den som växer upp i ett sammanhang där det svenska språket inte är självklart och där vuxenvärlden har få kontakter med det övriga samhället kommer att få svårare att känna sig inkluderad i den svenska kulturen. Ökad främlingsfientlighet som en följd av motsättningar mellan grupper lär spä på problemet. Då uppstår en negativ spiral, där den ekonomiska ojämlikheten kan ge upphov till antipati mot övriga samhället, vilket i sig försvårar möjligheten till bra betyg och arbete.
Tecken på sådana tendenser finns redan nu. En polis som intervjuades i SVT:s Veckans brott för några veckor sedan menade att de ungdomar som rånar barn kommer från socialt utsatta områden och har statusjakt som motiv för sina brott. Det är ingen ursäkt för rånen, men en förklaring.
De allra flesta kommer att klara sig väl, men politiken kan inte acceptera att en stor minoritet inte gör det. Goda livschanser för alla är en svensk paradgren.
För att öka den sociala mobiliteten krävs en politik för både jämlikhet och sammanhållning.
