Självklart är det jobbigt när ens bostadsområde får ett dåligt rykte. Det kan få stora konsekvenser. Som att bostadsområdet inte blir särskilt attraktivt hos andra som annars hade tänkt flytta dit på grund av arbete eller studier i staden. Det är också enklare för de som inte klarar av att hålla tankar i huvudet samtidigt, att utmåla hela områdets befolkning som dåliga, om det rapporteras för mycket negativitet.
LÄS MER:Varför ska polisen bry sig om bilbrännarnas känslor?
Medierapporteringar
Men för de som förstår konceptet bakom konsekventa medierapporteringar, vet att det är konsekvenserna av politiska beslut som läggs fram. Journalisters främsta uppgift är att granska makten och makthavare, och efterföljning med resultat och olika perspektiv som kan delas med läsare och tittare. Därmed har medier inte ett särskilt ansvar för att tänka på konsekvenserna som rapporteringar kan orsaka. Eller snarare, journalister ska inte tänka på vad sanningen kan föra med sig.
Huvudsaken är att rapporteringarna är så nära sanningen som möjligt och att det ges utrymme för flera att komma till tals. Med detta följer också ett personligt ansvar hos journalister. Särskilt journalister som får tycka till om saker och ting.
Nyhetsreportrar får främst i uppgift att åka ut till platserna och återberätta det som är aktuellt och som har ett nyhetsvärde. Men vi som alltså har som arbete att tycka till i våra artiklar, vi har möjligheten att ta ett större personligt ansvar där vi inte målar ut, pekar ut eller dömer områden eller grupper av människor.
Förändring
Även jag skriver många gånger om de negativa konsekvenser som politiska beslut ibland kan föra med sig, många gånger om just Kronogården. Jag känner att jag vill förtydliga en extra gång att mina perspektiv på saker och ting är enbart för att skapa en förändring till det bättre för människor som bor där, utifrån erfarenheter, många samtal under åren med många kloka huvuden, mitt intresse för migration, skola, kultur- och bostadspolitik.
Jag skriver också ibland utifrån analyser och forskning som har gjorts i ämnen jag ofta berör. Särskilt slår mitt hjärta extra hårt för barn och ungdomar, och att de ska ha det bra. På Kronogården finns det fantastiska människor, det är det som är det allra bästa med Kronogården. Vänligheten. Det känns som hemma på Kronoparken här, bostadsområdet jag själv kommer ifrån.
På vägen till Lantmannavägen
Och hjälpen jag fick i dag från en unge kille, med böcker i ryggsäcken *blink*, och en dam som hade kunnat vara min moster, att hitta vägen till Lantmannavägen – det var en härlig tur för oss alla tre. Det var utifrån att jag frågade busschauffören var jag skulle av någonstans som det uppmärksammades att jag inte hittade runt. Killen pekade och skulle åt samma håll som mig, och damen skulle precis dit jag skulle och talade om att jag kunde gå med henne.
Vi gick tillsammans alla tre och fick en stund över att prata om skola, jobb och rökning. Och denna vänlighet möter jag på varje gång jag är på Kronogården, är precis som hemma på Kronoparken. Såna stunder med främlingar är det som jag kallar livet. Det är bara så förbaskat tråkigt att det finns en klick ansvarslösa människor som förstör för alla andra.
