A view of the business tower Lakhta Centre, the headquarters of Russian gas monopoly Gazprom in St. Petersburg, Russia, Wednesday, April 27, 2022. Polish and Bulgarian leaders have accused Russia of using gas supplies to blackmail their countries. The accusations come after the Russian energy Giant abruptly told them on Tuesday that it would cut off gas to the two European nations on Wednesday for refusing to pay for their supplies in rubles. (AP Photo/Dmitri Lovetsky)  XDL112
Ropar efter rubel. Gazprom, Rysslands statliga gasjätte, är en viktig intäktskälla för att Vladimir Putin ska kunna finansiera kriget i Ukraina. Bild: Dmitri Lovetsky

Jasenko Selimović: Den ryska gasen kom med ett högt pris

Trots varningar om konsekvenserna valde väst att inte frigöra sig från rysk olja och gas. Nu betalar vi, och inte minst Ukraina, priset.

ANNONS
|

KRÖNIKA • Sanktionerna mot Ryssland beskrivs ofta som ”oerhört kraftfulla”. Det är tyvärr en sanning med modifikation. Rubeln har återhämtat sig, Ryssland betalar sina skulder i tid och landet har inte kollapsat ekonomiskt. Det beror på att sanktionerna är fulla av hål som gör att västländerna inte drabbas men som samtidigt hjälper Ryssland att kringgå dem.

Ryska banker har exkluderats från betalningssystemet Swift, utom de som väst behöver för sin handel med rysk olja och gas. Ryska utländska reserver är frysta, men inte om man med dem vill betala sina skulder till väst. EU säger att man inte kommer betala för rysk energi i rubel (och därmed kringgå sanktioner) men när Ryssland stänger av gasen till Bulgarien och Polen börjar man istället diskutera om betalningar i rubel verkligen är ett brott mot sanktionerna. Det som svider i Putins kassa – embargo på rysk olja – kommer eventuellt införas först om ett halvt år. Och en embargo på rysk gas som skulle kunna stoppa Putin har EU inte kunnat enas om överhuvudtaget. Istället tävlar politiker i medlemsländerna om att sänka priset på bensin och diesel, vilket indirekt sponsrar den ryska militärmaskinen ännu mer.

ANNONS

LÄS MER:Här är EU:s nya sanktioner

Anledningen är enkel: EU har inte transformerat sina ekonomier bort från olje- och gasberoende, helt enkelt inte gjort sin klimatläxa. Övergången till fossilfrihet går trögt, kärnkraften har i vissa länder släckts och i andra delvis avvecklats, elektrifiering satsas det inte tillräckligt på och utbyggnaden av alternativa energikällor är omringad av byråkratiska hinder och otillräcklig folklig förankring. Detta gör att de flesta EU-politiker är rädda för att Putin vrider av gaskranen – det skulle innebära för hög risk för ekonomin. Vår oförmåga att effektivt svara Ryssland hör ihop med vår oförmåga att klimatomställa.

Sanningen är att många såg detta komma men gjorde ingenting.

Hade vi gjort mer när det gäller energiomställningen, skulle vi kunna svara Ryssland på det sätt som behövs för att få stopp på kriget. I klimatomställningen ligger därför inte bara räddningen för klimatet utan också vår frihet. Det som nu behövs är inte bara konkreta åtgärder utan också en pedagogisk insats. Européerna måste förstå att rysk gas inte är billigast eftersom den har ett säkerhetspolitiskt tillägg.

Det billigaste alternativet är att skynda på klimatarbetet. Med tanke på att investeringar i det förnybara och fossilfria både löser klimatproblematiken, ökar vår motståndskraft och samtidigt ger oss geopolitisk frihet är den lösningen den mest rationella. Att förklara detta kan göras. Den äldre generationen förstår vad säkerhetspolitik är. De unga har förstått behovet av klimatomställningen för länge sedan.

ANNONS

Ursäkter om att ”vi såg inte detta komma” klingar falskt. Putin hade sitt berömda möte med de ryska ambassadörerna redan 2001, då strategin att använda energi som utrikespolitiskt vapen formulerades. Men västvärlden fortsatte som vanligt. Sedan Rysslands ockupation av de georgiska regionerna Abchazien och Sydossetien 2008 har inköp av rysk olja och gas ökat. Likaså efter ockupationen av Krim 2014. Det ryska anfallet mot Ukraina förhindrade inte EU att sedan dess köpa olja och gas från Ryssland för ca 350 miljarder svenska kronor, betydligt mer än stödpengarna till Ukraina. Sanningen är att många såg detta komma men gjorde ingenting. Bland annat för att man trodde att det var billigast så. Det visade sig att det inte är det. Inte ens på kort sikt.

ANNONS