Elektrifieringen av Sverige pågår för fullt. Inom industrin investerar många stora företag för att förändra så att processer som traditionellt drivits av fossila bränslen nu elektrifieras. Dessutom finns det höga ambitioner om att bli i det närmaste självförsörjande på förnybar energi.
Fler skaffar solpaneler
Elbilsförsäljningen ökar dessutom hela tiden - 2023 med 37 procent i förhållande till året innan - och allt fler människor installerar laddare hemma i garaget. Regeringen liksom Europaparlamentet ställer krav på snabbt utbyggd laddinfrastruktur för att möjliggöra att så stor del av vägtransporterna som möjligt sker utan behov av bensin och diesel. Utöver det väljer allt fler fastighetsägare att installera solpaneler.
Allt detta är naturligtvis bra ur ett klimatperspektiv. Inte minst att människor tar ett personligt ansvar för att leva mer klimatneutralt (om än med viss stöttning från statliga subventioner).
Samtidigt är det inte helt oproblematiskt att elektrifieringen nu går så snabbt och systemet står inför utmaningar som varken politiker eller tjänstemän verkar funderat tillräckligt över.
Mer el produceras i lokalnätet
Det svenska elsystemet har under decennier byggts upp för storskalig centraliserad produktion i ena änden och konsumtion i andra. Högspänd ström skickas från vatten- och kärnkraftverk genom stamnätet, successivt grenas denna ut genom region- och lokalnätet. När elen konsumeras är spänningen betydligt lägre. Utformningen så som den sett ut har gjort svensk elförsörjning effektiv och trygg och kostnaderna har kunnat hållas nere.
När allt mer el numera istället produceras och skickas ut via lokalnätet sätter det stor press på de delar av systemet som varit utformat för konsumtion och inte för produktion. Ska utbyggnaden av småskalig elproduktion kunna fortsätta - vilket ofta pekas ut som den bästa lösningen för framtiden - måste nätet byggas ut och utrustning bytas vilket riskerar att drabba såväl enskilda elkonsumenter som företag. Det vill säga, om grannarna skaffar solceller eller mindre privata vindkraftverk kommer det att synas på elräkningen.
Även den nödvändiga utbyggnaden av laddinfrastrukturen för elfordon innebär en utmaning för elnätet då laddning är en tung belastning och i många delar av landet saknas tillräcklig kapacitet för att elnätet ska klara av att bensinstationer ersätts av laddstationer.
Centraliserad elproduktion är nödvändig
Minst lika viktigt som en utbyggnad av elproduktionen är med andra ord en förstärkning och ombyggnad av framför allt lokalnätet. Annars riskerar subventionerad mikroproduktion och laddstationer att drabba framförallt glesbygden hårt. Detta kommer att kosta och dessutom ta tid. Därför gör regeringen rätt när de också vill satsa på kärnkraft, vattenkraft och storskalig vindkraft. Centraliserad elproduktion är en grundläggande förutsättning för att garantera driftssäkerhet. Vi måste ha tillräckligt med el när och där det behövs som bäst under kalla dagar. Det svenska klimatet och inte minst basindustrin kräver det.
Därför är det på tiden att de styrande ser över de subventioner som finns på elmarknaden. Är dessa verkligen de bästa ur ett helhetsperspektiv? Om vi i framtiden ska ha en robust elförsörjning kan politiken inte motarbeta verkligheten - eller tvärtom.
