Expressens artikelserie “Skistar-ilskan” (29/12) visar en genomgång gjord av Länsförsäkringar där priset för en skidsemester under sportlovsveckorna har fördubblats de senaste tio åren; från en kostnad på omkring 20 000 kronor 2013, till över 40 000 kronor 2023. Familjer som bor på dagpendlingsavstånd till Skistars skidanläggningar får betala uppåt 10 000 kronor för en veckas liftkort. I en insändare i Östersunds-Posten (2/1) upprörs skribenten över att Skistars monopolliknande ställning i Åre även drivit upp priserna på kort för längdskidåkning så pass mycket att han och familjen har svårt att ta sig råd att gå en dagstur.
Sportlovet är en klassmarkör
Detta gör att vi måste börja prata om sportlovet – på allvar. Sedan semesterreformen på 60- och 70-talet har sportlovet varit en av Sveriges tydligaste klassmarkörer: Åker du på skidsemester har mamma och pappa bra jobb. Nu har priserna eskalerat så pass att sportlovsresan är en indikation på att mamma och pappa är rika. Riktigt rika.
I tider där barns läskunnighet sjunker behövs det fler skoltimmar. Inte färre. Men varje extra skoldag kostar pengar, och att hitta lärare till fler timmar är inte en enkel uppgift för rektorer och skolchefer. Dessutom är riksdagspartierna i regel livrädda för att skapa irritation hos Sveriges näst största yrkesgrupp: grundskolelärarna.
De flesta barn åker inte till fjällen på sportlovet
Antalet barn som tillbringar lovet i fjällen skiftar givetvis från år till år, men ett antal undersökningar som gjorts under de senaste åren visar att det bara är mellan tio och tjugo procent av Sveriges skolbarn som åker på fjällsemester under sportlovsveckorna. De flesta barn är på fritids, driver omkring i den lokala gallerian eller spelar Fortnite. Skoltimmarna som uteblir medan rika barn susar nedför Åreskutan drabbar de barn vars föräldrar inte har råd att åka på skidsemester, eftersom det finns ett tydligt samband mellan föräldrarnas socioekonomiska situation och barnens skolresultat.
Tanken att städernas barn ska kunna åka bort och upptäcka den svenska fjällvärlden samtidigt som de ägnar sig åt uppbygglig idrott är fin, om än något gammaldags. Men den visionen klarar inte längre mötet med verkligheten. Man kan tycka att det är sorgligt. Men man kan också se det som att det behövs en ambitiös, blocköverskridande skollovsreform. Som en bonus skulle det kunna leda till att Skistar tvingas sänka sina ockerpriser, så att föräldrar har råd att lära sina barn åka skidor igen.
