Det finns krafter som vill få oss att tro att jämställdheten har gått för långt, att kvinnorna har tagit över makten i Sverige. De högervärderingar som numera dominerar, åtminstone i regeringspolitiken och i sociala medier, hyllar knappast jämställdheten. Nätet är fullt av misogyni, både hos anonyma nättroll och etablerade riksdagsledamöter. Akademin är förstås inte isolerad från övriga samhället och det har blivit opportunt även för högutbildade att uttrycka åsikter som de inte kunde göra för bara ett årtionde sedan. Erik J Olsson, professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet har tillsammans med debattören Catharina Grönqvist Olsson skrivit boken “Den mjuka staten – feminiseringen av samhället och dess konsekvenser” (Karneval förlag, 2024). De svepande teorier som förs fram i boken bevisar att det fortfarande finns mycket att kämpa för även i det förment jämställda Sverige.
Sverige är ett land som hållit jämställdhetens fana högt ända sedan 70-talet. Föräldraförsäkringen banade väg för kvinnornas breda intåg på arbetsmarknaden. Men det var knappast ett jämställt intåg, kvinnorna sökte sig i stor utsträckning till skolan, vården och omsorgen. Fortfarande domineras dessa branscher av kvinnor medan till exempel bygg och transport domineras av män. Författarparet Olsson tar skolan som exempel i sin bok, och visst är skolan numera dominerad av kvinnor, både som lärare och rektorer. Men att det skulle vara orsaken till att pojkarna halkar efter är att dra alltför långtgående slutsatser.
Till och med Socialdemokraterna anammar en retorik som i sina formuleringar nedvärderar kvinnor. S presenterade i november en rapport om de unga där en av rubrikerna var “Killarna hamnar efter i tjejskolan”. Det stämmer att flickorna lyckas bättre i skolan än vad pojkarna gör, de får bättre betyg och läser vidare i högre utsträckning. Över hälften av flickorna studerar vidare och när det gäller flickor med utländsk bakgrund är andelen ännu högre. På universiteten är sex av tio studenter kvinnor. Det är förstås bra att kvinnor är ambitiösa, men sett till samhällsutvecklingen i stort är det förödande att männen halkar efter. Att många flickor flyttar till städerna och studerar vidare medan pojkarna stannar kvar på landsbygden och tidigt bildar familj bidrar till att gapet mellan könen växer. De politiska värderingarna skiljer sig också - kvinnor röstar vänster i större utsträckning och män röstar höger. Ett vidgande könsgap är förstås inte bra, varken för de enskilda personerna eller för samhället i stort.
För att motverka den högervåg som drar över världen behöver kampen för jämställdhet förstärkas. Att unga kvinnor vill ta hand om hemmet och låta sig försörjas, så kallade soft girls, är en trend som visar att högerkonservativa har medvind också när det gäller den privata sfären. Det är emellertid ingen lösning att backa tillbaka i utvecklingen ett halvt århundrade. Pojkarna behöver motiveras för att lyckas bättre i skolan och ett steg i detta vore att fler män var lärare. Skolan är en del av samhället och det är samhällsutvecklingen i stort som skapat könsgapet i den.
