I en ny offentlig utredning, “Arbeta till 75 – en bra början”, argumenterar Fredrik Reinfeldt för att fler svenskar måste jobba längre upp i åldrarna. Pensionsåldern är på väg att höjas. År 2026 ska en så kallad riktålder införas, vilket betyder automatisk uppräkning av åldern då man får ta ut garantipension. Om sju år förväntas den landa på 67 år.
Fredrik Reinfeldts rapport är en essä som resonerar om arbete, identitet och ålder, snarare än offentlig utredning i vanlig mening.
Kanske ska man tolka hans text mer som en långsiktig vision snarare än en önskan om skarpa förslag i närtid. Men är det över huvud taget någon idé att diskutera en pensionsålder på 75?
Det är en sak att uppmuntra människor att arbeta så länge de vill och kan. Skattesystemet bör utformas så att det blir lönsamt för seniorer att arbeta. Men för de allra flesta känns det antagligen övermäktigt. Ska den som arbetar som undersköterska eller flyttgubbe fortsätta med tunga lyft vid fyllda 70? Det är en absurd tanke. Reinfeldts svar är att de då ska omskola sig.
Synen på lärande måste förändras, menar han, och argumenterar för att fler bör byta jobb. När undersköterskan känner att axlarna värker ska hon inte drömma om akvareller utan skola om sig till något mindre fysiskt krävande, som art director, får man tolka Reinfeldt. Han menar att jobbet inte får bli en identitet. I stället ska vi ständigt vara nyfikna på att testa nya saker.
Visst är en människa mer än sin yrkestitel. Det ska alltid finnas möjlighet att utbilda sig senare i livet. Men avgörande för människors välmående är rätten att känna yrkesstolthet.
Om vi alla betraktas som entreprenörer som bara flyter runt mellan olika branscher urholkas känslan att vara en del av ett större lag, en yrkesgrupp. Människor tenderar att välja arbete utifrån fallenhet och intresse. Att byta bana är lättare sagt än gjort.
Fredrik Reinfeldts drömmar om att alla ska jobba till 75 är lika orealistiska som hans idé om att flyktinginvandring kan rädda pensionerna.
Den förre statsministern reflekterar fint om ålder och identitet, men som utgångspunkt för en diskussion om det framtida pensionssystemets utformning är hans idéer inte hållbara eller praktiskt genomförbara.
