Gång på gång lyfter vi fram enskilda personers utsatthet och orätta behandling. Därför går våra tankar särskilt starkt till människorna i Belarus idag. Där tycks befolkningen fått nog av att bli överkörda och av att inte ha friheten att välja hur de ska leva sina liv. De är trötta på att bli överkörda av överheten och presidenten Alexander Lukasjenko. I grannlandet Litauen har till och med en ”frihetsväg” bildats mellan människors händer fram till Belarus gräns.
Denna makrobild kan brytas ner till mikrobilden Trollhättan, för det är samma känsla som just väcks hos befolkningen här som där och när människor känner sig överkörda och inte lyssnade på.
Människor vill ha inflytande och frihet att välja sina liv. Frihet att inte bli överkörda av en socialistiskt styrd majoritet.
De skolförändringar som föreslås i Trollhättan är ett tydligt exempel och har väckt många föräldrars vrede. Små trygga och relationsskapande skolenheter byts ut mot stora kolosser med risk för ökat bråk, alienation, hot och våldsamheter.
Vilken förälder väljer detta för sina barn? Vi liberaler har länge förordat små enheter med trygghet och studiero i fokus. Detta har majoriteten sagt nej till. De förordar stora enheter av ekonomiska skäl. Det är sådana enheter de två stora skattehöjningarna gått till. Det är inte barnens bästa som är i fokus. Det är politiska ekonomiska mål. Hur ställer sig Barnkonventionen till dessa förslag om besluten prövas?
Att föräldrarna protesterar är helt naturligt. Velanda skola är en liten enhet där lärare har möjlighet att se barnen, skapa relationer och där trygghet finns. Det är förutsättningen för en bra pedagogisk miljö. Grunden för en bra utbildning, men kanske viktigast för en bra psyko-social miljö, som ger oss barn som mår bra. Vi liberaler menar att det finns många sätt att tillgodose människors önskemål.
Det finns många sätt att använda skattepengar på. Det finns också många sätt att protestera på mot den röda majoriteten. Ett tillfälle är valet 2022. Det kanske blir den förändrade skolorganisationen som leder till slutet på ett mer än 100-årigt socialistiskt styre i Trollhättan. Början till en mer individinriktad politik och utveckling, där människors egna val betyder något. Ny början för att människor helt enkelt har fått nog.