Det som vem som helst kunde räkna ut. Nämligen att den avveckling av äldreboenden som under några år pågick i Vänersborgs kommun, har fått konsekvenser. När man från kommunen påstår att pandemin är en av anledningarna till bristen på platser, lever man i förnekelse. Man har möjligen genom denna skjutit problemet framför sig.
Har själv inte bott i Vänersborg mer än drygt tio år, men jag minns att mina äldre släktingar berättade om dessa nedläggningar. Innan detta påbörjades behövde man inte ens stå i kö för en plats. På så sätt var Vänersborg ett föredöme!
Må så vara att det då fanns ett överskott, men som kommun borde man väl ha bättre framförhållning? Alla – inklusive politiker och tjänstemän i kommunen – visste och vet att människor lever allt längre. Varför kan då inte vår kommun fortsätta vara ett gott exempel?
Det är inte gratis precis att ha en plats på ett så kallat Särskilt boende. Den som önskar få en plats, ska inte behöva vänta tills den knappt kan kommunicera med sina medmänniskor.
Inriktningen borde istället vara, att våra äldreboenden är en plats där man kan känna trygghet och gemenskap, samt ha möjlighet till sysselsättning och stimulans. Där livskvalitet är en självklar målsättning.
Bort med dessa förvaringsplatser, som boendet numera blivit. Där människor sitter och somnar över mattallriken och inte själva hittar till sina rum. Och som än mindre har någon glädje av varandra. Vi skulle då få fler arbetstillfällen och trivsammare arbetsplatser, där personalen kan få känna större tillfredsställelse i jobbet och få lite feedback.
Självklart måste vi även i fortsättningen, på bästa sätt, ta hand om de människor som drabbats av demens eller annan sjukdom som gör dem oförmögna att reda sig själva. Hur man rent organisationsmässigt löser detta, är förstås en nöt att knäcka för våra politiker och myndighetspersoner.
Sluta se äldreomsorgen enbart som en kostnad och tänk istället investering. Det vinner vi alla på!
Till åren men ännu ung