Med anledning av artikel i TTELA ”Jobben ger Trollhättans unga en väg in i arbetslivet: ”Jättekul”.” Här framställs det som att sommarjobb sedan förra året (med den nya borgerliga majoriteten) riktas till elever med särskilda behov. Då jag själv, i egenskap av arbetsmarknadskonsulent, var ensam ansvarig för hanteringen av sommarjobb till skolelever 2004–2017 vet jag exakt hur det av tradition har varit.
Sedan decennier tillbaka har Trollhättans stad arrangerat sommarjobb till elever med särskilda behov vilket aldrig gjorts någon sak av. Den gruppen var alltid störst, vanligtvis mer än tre gånger så stor som gymnasieeleverna från år 1. De förstnämnda kunde via grundskolornas kuratorer, men även gymnasieskolornas, erbjudas ”feriepraktik” under tre veckor och för varje arbetad timma utgick ett arvode och det var sextimmarsdagar som gällde.
Den sistnämnda gruppen lottades fram bland alla som anmält intresse. Här gällde regelrätt anställning till avtalsenlig lön med semesterersättning och åtta timmar per dag. Antalet varierade beroende på storleken på det statliga stödet, men var aldrig mindre är 65. Eleverna som fick sitt sommarjobb via kuratorerna var alltid den klart största gruppen. Dessutom fanns ett tiotal sommarjobb med avtalsenlig lön som gick till unga vuxna. I genomsnitt låg det totala antalet sommarjobbare på cirka 250, men kunde vissa år uppgå till närmare 300.
Mottagare av sommarjobbarna var ordinarie kommunala verksamheter, arbetsmarknadsenhetens egna, däribland Vårviks gård, och idrottsföreningar; här ingick Slusscaféet som drevs av Skoftebyns IF. Ett stort antal feriepraktikanter, varav de flesta från Kronogården togs emot av IFK Trollhättan och hjälpte till på den årliga fotbollsskolan. Under många år hade vi en sommarorkester med musikkunniga gymnasielever som underhöll runt om i staden, vid Slusscaféet liksom på äldreboenden och även vid fallpåsläpp vid Oscarsbron.
Sommarjobben för unga var ett högprioriterat arbete och rutinerna för genomförandet utvecklades tillsammans med kuratorerna år för år och även med idrottsföreningarna. Att eleverna fick önska inom vilket område de ville arbeta var givet varför årliga uppföljningar visade stor nöjdhet. Engagemanget från kuratorerna var konsekvent optimalt och för mig personligen var det ett synnerligen givande uppdrag.
Desinformation från nya politiska majoriteter är inget nytt, men ska naturligtvis bemötas.
Sören Lindmark
Trollhättan