Hur ska nedmonteringen av skola, vård och omsorg liksom ojämlikhetsutvecklingen kunna förstås och förklaras? Är det fel personer som söker sig till den politiska makten och därtill av fel drivkrafter? Sveriges statsskuld är extremt låg; bland den lägsta i världen. Det är inte pengar som fattas men uppenbarligen fattas den politiska viljan att leva upp till demokratiska värden som solidaritet och rättvisa.
Att engagera sig politiskt för att praktisera och försvara idéer om jämlikhet, allas lika värde och allas rätt till delaktighet ska alltid uppmuntras. Därför har skolan ett samhällsfostrande och demokratiskt uppdrag som syftar till att inspirera till ett samhällsengagemang för demokratins bevarande och utveckling. Ett stort problem är att den materialistiska och konsumistiska tidsandan flyttar fokus från det gemensamma bästa till det egna bästa. En aktuell undersökning angående vad unga mellan 15 – 24 år tycker är viktigast i livet visar att 47 procent uppger ”tjäna pengar”; att göra karriär blir då en förståelig ambition. Det är alla bekant att en politisk karriär kan leda till mycket stora inkomster i kommuner och regioner liksom i riksdagen och särskilt i Europaparlamentet. Med förtroendeuppdrag följer uppmärksamhet, kanske positiv bekräftelse men oavsett vilket en känsla av att göra skillnad. ”Makt berusar” är ett gammalt uttryck.
Ordet karriärist har en given betydelse; en person som till varje pris vill göra karriär, även på bekostnad av andra. Det är nära besläktat med det vassare ordet streber som är synonymt med fifflare och opportunist: Jag har mina åsikter men om de inte passar så har jag andra. Här hamnar man nära ordet korruption, som beskriver en person som missbrukar sin ställning. Motsatsen till karriärist är idealist, det vill säga en person som är osjälvisk och oegennyttig och tror på högre mål. En av Sveriges grundlagar, Regeringsformen, anger att ”den offentliga makten ska utövas under lagarna”.
Vidare: Den politiska makten ”ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”. Eftersom makten ska utövas under lagarna så borde den markerade meningen inledningsvis alltid, som en påminnelse, läsas högt av varje mötesordförande vid varje politiskt möte i hela landet. När de sociala banden och tilliten mellan människor blir svagare drabbas alla; att försämra för andra och sig själv är tecken på både omoral och dumhet.
Sören Lindmark
Trollhättan