Kommunal släppte nyligen en rapport som visar varför arbetstidsförkortning med bibehållen lön inte är en utopi, utan tvärtom ett rimligt och högst nödvändigt steg mot en modern och hållbar arbetsmarknad.
Vi på Kommunal VGR är glada för att diskussionen om kortare arbetstid har vaknat till liv igen. Det är många som nu lyfter och driver frågan och vi på Kommunal är såklart en av dem. Sedan 40-timmarsveckan infördes i Sverige år 1973 har ingen generell arbetstidsförkortning gjorts. Svenskar arbetar nu mest i hela EU och flera jämförbara länder har klart kortare veckoarbetstid än oss.
Idag ser vi växande problem med stress, arbetsrelaterad ohälsa och svårigheter att få ihop arbete och privatliv. För att vi ska få en modern och fullt ut jämställd arbetsmarknad i Sverige måste arbetstidsmåttet moderniseras.
Motståndet mot arbetstidsförkortning menar att kortare arbetstid skulle leda till ekonomisk kollaps. Men då kan man fråga sig varför det inte gjort det i våra högst jämförbara grannländer. Danmark har 37-timmarsvecka sedan 1990, där lunchen i regel ingår i den betalda arbetstiden. Ingenstans syns de negativa ekonomiska effekter som motståndare alltid har förutspått. Tvärtom visas att generella arbetstidsförkortningar kopplas till ökad tillväxt.
Offentlig sektor då kanske du undrar? Sveriges kommuner och regioner menar att två timmars arbetstidsförkortning skulle kräva 41 000 nyanställningar till en årskostnad av 24 miljarder. Beräkningarna bygger på att alla minskar arbetstiden lika mycket (även deltidsarbetare), att all tid måste ersättas rakt av med nyanställningar, och att kostnaden för nyanställningarna är lika med lön plus sociala avgifter. Det är, milt uttryckt, en förenkling.
Vi läser samtidigt en rapport ifrån Facken i välfärden att sjukskrivningar kostar Sveriges kommuner och regioner 51, 4 miljarder per år. Skulle man sänka arbetstiden följer sänkta sjuktal – i alla fall om man ser till exemplet på Island som sedan 2020 sänkt veckoarbetstiden från 40 till 32–36 timmar med full lön för hela den offentliga sektorn. Reformen har sänkt sjuktalen och förbättrat både jämställdhet och jämlikhet genom att deltidsarbetare räknat upp sin sysselsättningsgrad.
Arbetarrörelsen har länge kämpat för en solidarisk lönepolitik. Nu menar vi att vi behöver återupprätta en solidarisk arbetstidspolitik. Många tjänstemän klockas inte på jobbet, kan arbeta hemifrån och hämta tidigare på förskolan. Men denna frihet är inte jämnt fördelad. För majoriteten av landets arbetare är arbetstiden hårt reglerad och måste inpå sista minuten utföras på plats. Att korta arbetstiden är en rättvisefråga.
Så nu ser vi två vägar framåt. Antingen lagstiftar Sverige om en generell arbetstidsminskning. En alternativ väg är att centralorganisationerna, likt i Danmark och Norge, förhandlar fram ett centralt avtal som blir normerande för hela arbetsmarknaden. Behovet av förändring är uppenbart, det kan vara det som räddar upp vår allt mer krisande välfärd.
Lise-Lotte Lindblom,
ordförande Kommunal sektion VGR