I en ledarartikel (TTELA 24/7) beskrivs ”kvinnliga boomers” som en slags 1950-tals reliker som kan mutas med glass. Där citeras exempelvis Stefan Ersgård, att flickor på 60-talet kunde få sänkt betyg för att ha hållit en pojke i handen på skolgården. Jag undrar var det förekom? Knappast ens under 40-talet. Jag föddes 1939 och det fanns regler för hur man uppträdde på 40- och 50-talet, men så långt som till sänkta betyg gick det inte.
Att den kvinnliga arbetskraften ökade berodde på flera orsaker. En var behovet av arbetskraft, en annan att kvinnorna sågs som en outnyttjad resurs av bland andra finansminister Gunnar Sträng (S) då det blev billigare att anställa kvinnor både lönemässigt och jämfört med att importera arbetskraft. De senare behövde bostäder och kunde inte språket, så under slutet av 60-talet och in på 70-talet ansågs det vara viktigt att få in kvinnor i exempelvis industrin.
Som ansvarig på AF i Trollhättan anordnades därför kurser för kvinnor som kunde tänka sig jobba i industrin och många fick fler alternativ att välja på än tidigare. Den segregation som påstods ha uppstått stämmer inte med verkligheten, tvärtom kvinnorna som bröt ny mark bidrog i hög grad till att exempelvis deras idéer togs tillvara i industrin. Många kvinnliga medarbetare på Saab och andra industrier fick pris för förbättringsidéer och det motstånd som fanns från männen från början försvann.
Man förvånas över uttryck som ”välfärdsstatens paradox”. Beskrivningen av hemmafrun som citeras ur ”Populär historia” från 2010 visar tydligt hur långt ifrån verkligheten man såg på hemmafruns situation eller familjens, då det stora problemet var dubbelbeskattningen och brist på barnomsorg. Det verkar som en del forskare utgår från att alla bodde i närheten av skolan och kunde gå hem för att få lagad mat. Redan på 40–50-talet fanns det skolbespisning på de flesta håll.
Artikelns uppgifter blandar äpplen med päron och sveper över mycket som skulle behöva analyseras särskilt den om sexistisk reklam och hur kvinnliga politiker bemöttes. Jämställdhetsfrågorna drevs av frisinnade och liberaler kvinnor sedan 1920-talet. Lagen drevs igenom 1978 av den borgerliga regeringen. Den röstade hela vänstern och en centerpartist emot. Enligt ledande socialdemokrater skulle mannen försörja sin maka och han hade då kontrollen både ekonomiskt och på annat sätt.
Det har nästan blivit en sport att förändra historien och att citera forskning utan kontroll. Det visar hur snedvridet vårt system har blivit när alltfler påståenden får stå oemotsagda därför att de flesta institutioner är vänsterindoktrinerade. Att vara kvinnlig politiker oavsett partifärg har aldrig varit lätt, men genom jämställdhetslagstiftningen fanns det möjlighet till förbättringar. Nu tycks pendel slagit över åt andra hållet och många dugliga män blir förbigångna trots bättre meriter.
Margaretha Molius