Replik på ”Vad händer med elitsatsning på damsidan om TFK/HIS ramlar ner i division 2”.
Det är intressanta frågeställningar du lyfter angående dam/tjejfotbollen i Trollhättan. Jag håller med om att det är tråkigt att de riktigt duktiga tjejerna nu hamnar utanför Trollhättan. Tänk om tjejer som Ida Pettersson och Mirjam Bader i Lidköping, Julia Jonasson i Ljungskile och Emilia Bengtsson, idag i Brommapojkarna hade fått möjlighet att spela elitfotboll i Trollhättan. Jag tror att för att det ska lyckas så måste någon form av samarbete till mellan klubbarna som har tjejfotboll i stan.
Jag var med i Skoftebyns IF och var ordförande i damsektionen från 2015 och några år framåt. Vi inledde då en satsning för att nå division 1. Vi värvade in Patrik Thulin med uppdrag att nå division 1 och efter några år lyckades det. Vi lyckades även få kommunen att ge oss i Skoftebyns IF medel för att satsa mot eliten. Vi hade möte med kommunen, FCT och Skoftebyns IF och lyckades få 100 000 kronor år ett och sedan efter diskussion med kommunen så ökade bidraget till 200000 kronor med förutsättning att vi var i division 1.
Vi kämpade och slet och värvade även in en kanadensisk spelare, Britney för att göra truppen än mer starkare. Vi höll oss i division 1 under några år men tyvärr så föll vi ur, kanske lite onödigt och nu kämpar klubben med att försöka ta dig tillbaka till division 1. Vi har dock inte riktigt den styrkan längre och idag kämpar vi i toppen av division 2.
Mina slutsatser efter dessa år, då jag i nuläget inte är med lika mycket just nu även om jag stöttar så gott jag kan är följande:
- De lag som har damlag idag ( TFK/HIS och Sköfta) har få tunna trupper och kan inte på egen hand nå eliten.
- Kommunens stöd har varit för litet och för begränsat i tid för att kunna satsa. Vi i Sköfta fick i början bara avtal på ett år och då är det svårt att vara långsiktiga.
- Organisation och kunskap i föreningarna saknas för att riktigt bli ett elitlag på damsidan.
Jag insåg att det fanns massor att lära sig och med heltidsjobb och familj så är det svårt att hinna.
- Det behövs mer stöd från näringslivet. Mest pengar hamnar fortfarande på herrsidan i fotbollen.
- Känslor. Det satt och sitter väldigt mycket känslor i lokalföreningarna. När jag lyfte frågan om samarbete så var och är det fortfarande många som bara ser till att man är "tfk-are" eller "sköftare".
Det är några slutsatser från min tid inom Skoftebyns IF:s damverksamhet. Det blev dock många positiva första effekter i min klubb och nu för tiden är det helt självklart med att både dam och herr är jämställda i klubben och får lika resurser.
Martin Bertilsson