I Norge är det förbjudet att äga kamphundar. Något som svenska Monia Johansson, bosatt i Norge, inte visste om. En dag kom polisen och beslagtog hennes familjemedlem Majlo, som är av rasen amstaff. I över ett halvår har hon kämpat för att få tillbaka sin hund och är beredd att göra allt för att få sin vilja igenom. Trots att hon sagt att hon kan ta Majlo ur landet vägrar polisen ge tillbaka hunden.

Är det nu man ska börja tvivla på mänskligheten? Om det är så här det ska få gå till kan man lika gärna gå ut med att det är fritt fram att kidnappa folks barn. Tro mig, jag kan avläsa din reaktion i denna sekund – ”men så kan man ju absolut inte jämföra, det är ju två helt olika saker”. Men det är precis det det är – en familjemedlem, vare sig det är ett djur eller en människa. Ni som har husdjur vet vad jag menar.

När det gått så långt att folk, som bara vet att rasen i fråga går på fyra ben, är rädda för dem är det dags att ta död på fördomarna. Ta inte hunden ifrån ägaren, ta ägaren ifrån hunden och förbjud personen i fråga att få ha djur över huvud taget. Därefter får man försöka omplacera hunden. Kärlek kan vara den enda medicinen för att få hunden att må bra igen.

Människor klagar på rasister. Vad är det inte att döma hundraser, på samma sätt som människoraser? Visserligen är det så att olika raser avlas fram för olika sysslor, men lika stark som en kamphunds styrka är vill jag påstå att dess kärlek är, vilket gör den till en otroligt bra familjehund. Allt handlar om ägaren, lika väl som att vi blir uppfostrade av våra föräldrar och bär med oss det genom livet.

Sluta spy galla över saker ni inte vet någonting om. Sluta höja på ögonbrynen så fort ni ser en glad och kärleksfull kamphund, sluta tro att det är inbillning. Det är bara verkligheten som du får ta del av.

Det är vi människor som styr. Det är bara vi som kan skapa monster av våra djur. Har du någon gång hållit en nyfödd kamphund i din famn? Det har jag och tro mig, ett sådant litet knyte skulle aldrig kunna utvecklas till ett monster på egen hand.

Föreställ dig att någon kommer hem till dig och tar ifrån dig någon du älskar. Är det svårt? Inte lika svårt som det är att inse hur äckligt fördömande vi människor tydligen kan vara. Det kommer en morgondag där vi förhoppningsvis kommer att inse hur fel vi haft, där vi ångrat fördomarna vi burit men framför allt lärt oss att bokstavligt talat inte döma hunden efter håren.