De trampar hela vägen till Kina
Relaterat
Fakta
Välgörenhetsprojekt
Ett viktigt syfte med cykelresan till Kina är att stödja projekt i Tadjikistan som välgörenhetsorganisationen EFCA står bakom.
Ett projekt handlar om att hjälpa unga tjejer att starta egna företag. Projekt två innebär att arbetslösa familjer får stöd att bli biodlare.
– Vi räknar med att få se och dokumentera resultatet av projektet som nästan ska vara klart när vi kommer fram, säger Ricard Salevik.
Båda cyklisternas företag sponsrar projekten med pengar.
I onsdags startade duon från Oslo, där Ricard Salevik bor sedan tio år tillbaka.
I lördags förmiddag träffade TTELA båda i Ricards föräldra-hem på Rapsvägen i Brålanda. Den inledande prologsträckan avlöpte utan missöden.
– Nyckeln till succé är förberedelser, förberedelser och åter förberedelser när det gäller rutiner, regler och kunskap.
Idén till resan dök upp på en pub i april förra året då de bestämde sig för att cykla till Istanbul.
– Men när vi ändå åker dit tänkte vi att det går att fortsätta till Kina, säger Ricard Salevik.
Budgeten är satt till 300 000 kronor och två tredjedelar av kostnaden täcks genom sponsorer.
Sträckan genom östeuropa till Istanbul beräknas ta två månader och ska ses som ”uppvärmning” för att vänja musklerna vid belastning. Runt 50 mil i veckan planerar de med att avverka.
Krävs ingen superkondition
Den 30-årige analytikern och den två år yngre Jean Frédéric Gauvin har god grundfysik. Den förre Brålandabon cyklade för åtta år sedan mellan Oslo och Nordkap (230 mil). Men på senare år har de inte gjort några längre cykelturer som förberedelse.
– Man behöver inte vara elittränad för att klara det här, det räcker med normal grundkondition. Kan man springa en halvtimme eller cykla varje dag till jobbet så kan man cykla till Kina.
Nyfikenhet driver
Enligt Ricard Salevik finns det flera avsikter med resan. En anledning är stödet till ett välgörenhetsprojekt i Tadjikistan, där de beräknas göra ett lite längre uppehåll vid ankomsten i augusti eller september (se faktaruta).
Ett klassiskt skäl är den äventyrliga utmaningen, både fysiskt och psykiskt. Det finns också en längtan och nyfikenhet till andra miljöer och kulturer och komma nära människorna längs vägen.
– Att resa med cykel är ett fantastiskt sätt att möta människor som man annars aldrig träffar.
Ricard tar som exempel när de mötte en lastbilschaufför vid bensinstationen i Bäckefors.
– Han körde Pågens bröd och utropade, ”vänta jag har världens mest sålda produkt” och så fick vi en påse kanelgifflar. Det var en liten grej men sådant händer bara om man färdas med cykel.
”Kalkylerade risker”
Efter Istanbul väntar Sidenvägen genom centralasien till Kina.
Boendet blir tält eller det som erbjuds. Säkerheten har högsta prioritet.
– Vi tycker om att ta kalkylerade risker, eftersom vi cyklar den här vägen. Men vi är inte dumdristiga och har valt bort riskområden. Dessutom är vi bra försäkrade och har kontaktpersoner i varje land vi passerar, säger Ricard Salevik.
– Det enda vi egentligen är rädda för är tibetanska mastiffer (en storväxt hundras). Det är stora bestar som inget hellre vill än att bitas.
Slutdestinationen är Peking, men cykeln kanske lämnas i Xien.
– Vi ska vara i Peking senast den 1 december, så om det blir cykel eller tåg sista sträckan är oklart.
Hemresan företas med tåg eller flyg.
– Vi ska inte cykla hem, säger Jean Frédéric Gauvin bestämt.
