Nu är de ett par på riktigt Anna och Marie-Louise slog till nästan direkt efter riksdagens beslut
– Vi vill gifta oss på riktigt, eftersom vi känner att vi vill leva resten av livet ihop, säger Anna.
Relaterat
Artikelbilder
Anna Forsberg och Marie-Louise "Milo" Lilja gifte sig och bjöd naturlgitvis på en äkta bröllopskyss.Foto: Foto: Stefan Bennhage
”Det kändes så galet rätt redan från första stund och vi tog varandras händer hela tiden.” Anna och ”Milo”
Thomas Backelin var en av gästerna på den välbesökta bröllopsfesten i Gärdhems bygdegård.Foto: Stefan Bennhage
Fakta
Vigsel och partnerskap för homosexuella par
1 januari 1995 infördes den svenska lagen om registrerat partnerskap. Men 1 maj 2009 avskaffades den och homosexuella kan nu istället ingå giftermål, precis som heterosexuella par. De par som ingick partnerskap innan 1 maj kan dock välja att behålla partnerskapet.
Den nya lagen röstades igenom med förkrossande majoritet i riksdagen – 261 ledamöter sa ja och 22 röstade nej.
Under en övergångsperiod, mellan 1 maj 2009 och 1 maj 2010, har homosexuella par även rätt att bli vigda i kyrkan. I oktober ska kyrkomötet ta ett formellt beslut i frågan och avgöra hur det ska se ut i framtiden. Kyrkomötet ska även ta ställning till ett förslag om att enskilda präster fortfarande ska få vägra viga homosexuella.
I svensk lagstiftning finns följande hinder mot äktenskap:
Ålder – En person under 18 år får inte gifta sig utan tillstånd.
Släktskap – Nära släkt får inte gifta sig med varandra.
Gift sedan tidigare – Månggifte är inte tillåtet.
Källa: Svenska Kyrkan och Skatteverket
Anna Forsberg och Marie-Louise ”Milo” Lilja rör vid varandra. Deras händer möts och fingrarna flätas ihop där de sitter bredvid varandra i soffan. Det är ett dygn kvar innan de ska gifta sig inför 80 gäster, undan bar himmel på Kopparklinten i Trollhättan. Och jodå, båda två intygar att det är pirrig.
– Det känns fortfarande lite overkligt, trots att det är redan i morgon, säger Anna.
Anna och Milo ska gifta sig för att de älskar varandra – och för att de kan. Sedan den första maj i år är den tidigare lagen om rätt till partnerskap för homosexuella ersatt med rätten till vanligt giftermål, oavsett sexuell läggning.
– Den nya lagen var bra tajmning för oss, skrattar Anna, men blir sedan allvarlig.
– Partnerskap var ett framsteg för homosexuella när det kom, men nu känns det förlegat. Det är inte rätt att särskilja människor. Vi vill gifta oss på riktigt eftersom vi känner att vi vill leva resten av livet ihop. Och en viktig del är att få visa upp kärleken inför vänner och anhöriga, att ha den ceremonin.
Galet rätt
Paret träffades för ungefär nio månader sedan, via gemensamma bekanta.
– Det kändes så galet rätt redan från första stund och vi tog varandras händer hela tiden. Sedan blev vi ihop den 5 december förra året. Fast det var en ganska tung start, med distansförhållande i början, säger 37-åriga Milo.
Hon är bisexuell och har sedan 20-årsåldern dragits till både killar och tjejer. 22-årige Anna kom ut som lesbisk när hon precis fyllt 17 år – en omvälvande, känslosam och i stunden oviss upplevelse.
– Jag blev kär i min kvinnliga konfirmationsledare när jag var 14, men det var inte förrän jag var 17 som jag kände och förstod att jag bara ville vara med tjejer. Jag var ute en del på kvällarna och jag minns att mina föräldrar trodde att jag höll på med något konstigt, kanske droger. Till slut skrek jag bara rätt ut ”Jag är för fan kär i en tjej”.
Sedan sprang tonåringen Anna upp på sitt rum och drog täcket över huvudet.
– Jag tänkte: Vad har jag sagt? Mina föräldrar blev först lite chockade, men de stöttade mig. De tycker om mig för den person jag är, oavsett min sexuella läggning.
Homosexuella vänner
Milo och Anna berättar att de inte har mött några speciella reaktioner från omgivningen efter att de blivit ett par.
– Vi har flera vänner som är homosexuella. Kanske har vi haft tur, men vi har inte mött några fördomar. Däremot har anhöriga varit nyfikna och lite misstänksamma eftersom allt har gått så fort, ler Milo.
Men Anna menar att det ändå finns ett inslag av politisk handling i deras borgerliga giftermålet.
– Nu får vi bestämma över våra liv även på det här området, vi blir inte särbehandlade. Men även om vi nu får gifta oss i kyrkan har det aldrig varit aktuellt, vi tycker inte att det ska vara något gudsaktigt. Det hade inte känts rätt att vara i den miljön.
Underbar utsikt
Dagen efter går brudparet fram mot utsiktsplatsen på Kopparklinten. Anna är klädd i frack och har brudbuketten i handen och Milo bär klänning. På båda sidor längst stigen står bröllopsgästerna. Utsikten är hänförande och vädret perfekt.
Anna och Milo säger ja och byter ringar under den korta ceremonin. Milo är rörd och mer än en tår trillar ner för hennes kind. Flera av gästerna gråter också.
– Det känns jättebra, helt underbart. Och så mycket folk, så roligt, säger Milo efteråt.
Förberedelserna har fungerat bra och dagen har varit i stort sett lugn. Men en mindre katastrof var nära att inträffa, den kunde dock avstyras i sista stund.
– Jag glömde brudbuketten hemma, säger Anna.
Som tur är bor de inte långt bort, det var bara att vända bilen och hämta blommorna.
”Det är stort”
En timme senare anländer brudparet till festen i Gärdhems bygdegård i en Oldsmobile med de klassiska burkarna släpandes bakom. Bröllopsgästerna är den sedvanliga blandningen av släkt och vänner.
Annas mamma Kristina Forsberg har stått för matlagningen och hon är nöjd med dotterns bröllop.
– Det är stort, mycket större än jag trott.
Kristina har inte mötts av några negativa reaktioner när hon berättat för bekanta att hennes dotter ska gifta sig med en kvinna. Om alla är helt ärliga kan hon förstås inte veta. När folk pratar om homosexuella i allmänhet lyser fördomar i bland igenom. Men när det handlar om en bekant tror Kristina att det hela kommer i ett annat ljus.
– De tycker om Anna som person och då bryr de sig inte om det andra.
Petra Daronius har känt Milo länge och hon tycker att det är bra att samkönade äktenskap lyfts fram, till exempel i tidningar. Visserligen tror hon att homo- och bisexuella blir allt mer accepterade men många förutfattade meningar lever kvar, kanske främst bland äldre.
– När nya generationer växer upp kommer många fördomar att försvinna.
Mormors solstråle
Annas mormor, Elisabeth Weman, tillhör inte den grupp som Petra talar om.
– Det var svårt att hålla tillbaka tårarna. Hon såg så lycklig ut och det är det man önskar sina barnbarn.
Att Solstrålen, smeknamnet har mormor gett Anna eftersom hon alltid är glad, valt en kvinna har hon inga synpunkter på.
– Huvudsaken är att hon har det bra och blir lycklig med livet.
Kvinna och kvinna, man och man eller man och kvinna. Hur ett äkta par ska se ut lämnar Elisabeth öppet. Själv har hon varit lyckligt gift med en man.
– Vem avgör vad som är rätt och vad som är fel? frågar hon sig.
Christoffer Sjölin
Senaste kommentarerna:
Skrivet 14 sep 2009 13:07 Bebop
En klarsynt åsna kan öppna ögonen på homofober.
"I Fjärde Mosebok möter vi också spåmannen och profeten Bileam och hans åsna.
Bileam var ute efter att sätta dit och förbanna israeliterna när en ängel kom i hans väg.
Bileam själv såg inte ängeln, men det gjorde Bileams åsna som tvärstannade och vägrade ta ett steg till.
Då slog Bileam sin åsna, men inte gick åsnan för det. Efter många slag tröttnade åsnan till slut och började tala till den förvånade Bileam.
Då öppnades Bileams ögon så att också han såg ängeln som stod där på vägen.
Den synen och samtalet med ängeln fick Bileam att ändra sig. I stället för att förbanna israeliterna gick han för att välsigna dem."
Skrivet 30 sep 2009 23:45 trött på trångsynta personer (Ej registrerad)
men helt seriöst, att vi fortfarande sätter etiketter på folk som har en "annorlunda" sexuell läggning, hur orkar man hålla på så???? för mig så är det helt enkelt 2 personer som har blivit kära och beslutat sig för att gifta sig med varandra, och sen att det har blivit så att bägge har samma kön........so what? fan (ursäkta svordomen) vad ger oss "normala" folk rätten att trycka ner på dom homosexuella? Och nästa fråga, VAD är det som är normalt och VEM är det som bestämmer att det som är normalt för en ska vara det för andra? Skulle dom här 2 vara skumma och konstiga typer bara för att dom är homosexuella? Nä sluta sätta en stämpel på folk och visa att ni är glada för att 2 personer har hittat varann och gifter sig, Ett stort Grattis till Marie-Louise och Anna, och önskar er alla lycka i framtiden :) Kramar
Skrivet 3 okt 2009 19:45 Samboy (Ej registrerad)
jag er katolik o er emot giftemol av homofolk....och so er det rett ockso! kvinna o man er gjorda for att det ska vara kvinna o man inte kvinna o kvinna eller man o man. punkt slut