Karin Albinsson har haft njurproblem sedan hon var tre månader gammal. Men först när hon var fem år opererades hon för reflux, återflöde av vätska.
Genom stadiga kontroller och medicinering har njurproblemen hållits i schack.
Tills för ungefär två år sedan.
– Jag började känna mig allt mer illamående och trött. Men man ville ju inte tro det värsta, så jag arbetade på som vanligt, berättar hon.

Allt mer orkeslös
Successivt blev hon sämre och sämre.
Successivt vande hon sig vid denna trötthet.
Själv tyckte hon att hon hade aptit.
Det tyckte inte omgivningen.
Värdena gick stadigt neråt. Som sämst hade hon tio procent kapacitet på njurfunktionen.
– Det fanns ju de som hade lägre. Eftersom jag hade urinproduktion och med hjälp av vattendrivande tabletter kunde dricka som vanligt, så tyckte jag att jag inte var så sjuk.

Karin Albinsson fortsatte att förneka sitt tillstånd.
– Jag har aldrig sett mig själv som njursjuk. Jag vet inte om jag jämförde mig med de jag vårdade, jag mådde ändå ganska bra, tyckte jag. Mitt mål var att jobba, jag tyckte om att jobba. Men hemma orkade jag just ingenting. Den tröttheten som inte går att sova bort, den kände jag ju.

Ett måste
Även om hennes sjukdom aldrig var livshotande så försvann kroppens prestanda. En njurtransplantation blev oundviklig
Hennes syster erbjöd sin njure, men efter utredning visade sig att det fanns risk för komplikationer. I stället erbjöd sig hennes kusin att donera sin njure.
– Man kan få vänta uppåt fyra år på att få en njure, beroende på blodgrupp, om du inte har en levande donator.

När allt var klart för transplantation lät hon sig övertalas att starta dialysbehandling.
– Då såg jag mitt eget ansvar, man ska ju må så bra som möjligt inför en transplantation.
Sex månaders dialys startade på våren 2008 och ledde till en lyckad njurtransplantation den 16 oktober.

– Efteråt fick jag en avstötning, vilket är mer regel än undantag. Den är nu åtgärdad och det går inte att beskriva hur mycket bättre jag mår. Jag inser nu hur trött jag ständigt var. Det var inte riktigt jag. Skillnaden är nu att komma hem och orka med allt här hemma. Och aptiten har jag fått tillbaka.
Den 23 mars är hon åter i tjänst på Näls dialysmottagning.
– Jajamen! Det ser jag verkligen fram emot. Jag ser inga hinder, jag ser bara möjligheter! Och jag hade aldrig varit i arbete utan det här.

Bengt Öster
0521 - 57 59 09

Fotnot: Karin Albinsson medverkar i tv-programmet På liv och död, SVT1 12 mars.