Krav på att kyrkorna ska agera mot utförsäkringarna kommer från flera håll. Dels kommer kraven från diakoner inom Svenska kyrkan, dels genom ett upprop på Facebook. I båda fallen är andemeningen att den som ­bekänner sig till kristen tro inte kan acceptera den utslagning som ­utförsäkring innebär.

”Jag förstår inte kyrkans tystnad ... Det här kommer förmodligen att blir det största problemet vi kommer att möta inom kyrkan och diakonin i Sverige, kanske sedan början av 1900-talet. /.../ Vi har en grund att stå på från våra profeter i Gamla testamentet och även i Nya testamentet att säga ifrån till våra makthavare när den lilla människan far illa – att stå på den svages sida”, skriver till exempel Marie Larsson, diakon i Visby domkyrkoförsamling, i sin appell till alla svenska kyrkans biskopar och församlingar.

Kraven har fått gehör. Sveriges kristna råd (SKR), paraplyorganisation för samtliga kristna kyrkor i Sverige, har tagit ett principbeslut att kyrkorna bör stödja kraven. Beslut om hur ska fattas på styrelsemötet i nästa vecka. Ett inte helt enkelt beslut, eftersom en aktion kan ses som ett partipolitiskt ställningstagande.

– Men vi kommer att anstränga oss för att göra den gränsdragningen, för kyrkorna har ett socialt ansvar när svaga grupper drabbas, säger Lennart Molin, tillförordnad generalsekreterare för SKR, till Kyrkans tidning.

I Trollhättans församling är de utförsäkrade sedan omkring ett år en helt ny grupp för diakonerna.

– I somras var det som en brytpunkt, när många utförsäkrades. Tidigare har vi haft förfrågningar om pengar till semesterresor och till jul kanske en julklapp eller resa till släktingar. Nu handlar det om att få hjälp med mat och räkningar, säger Helena Bengtsson, fältdiakon i Trollhättan.

Tillsammans med Katharina Klingborg och övriga diakoner i församlingen har man diskuterat hur man kan hjälpa de utförsäkrade.

– Vi har inga fonder eller andra så stora ekonomiska resurser som behövs för att bistå den här gruppen. Men vi försöker hjälpa till att få kontakt med myndigheter, låna ut telefonen och vara ett stöd. Vi kallar det för att vara ”medvandrare”, säger Katharina Klingborg.

De är både viktigt och riktigt som kristna att agera, tycker de. Att det kan vara politiskt känsligt är de medvetna om, men tycker inte att det är skäl för att avstå.

– Samhället måste ta sitt ansvar för dessa människor, se till att de inte faller mellan stolarna. De är ett rimligt krav. Det är sjuka människor som i många fall inte orkar stå upp för sin rätt. Något måste göras, men vi avvaktar och ser vad SKR säger, säger Helena Bengtsson.