Giftiga jättelokan breder ut sig
Relaterat
Artikelbilder
Jättelokan kan ge svåra brännskador. Barn drabbas ofta eftersom blommorna ser ofarliga ut och liknar vanliga hundkäx. Växten måste bekämpas långsiktigt eftersom fröerna lever kvar i jorden i minst fem år.Foto: Tomas Fasth
Fakta
Så drabbas man av jättelokan
Olle Larkö som är professor i dermatologi vid Sahlgrenska akademin i Göteborg förklarar hur jättelokans växtsaft påverkar huden.
– Vid kontakt med växtsaften kan man få stora blåsor, det kan komma i streck på 15-20 centimeter. Man kan också drabbas av pigmentstörningar, bruna fläckar som kan kvarstå i 15-20 år. Ämnet i sig är egentligen inte så farligt. Det är i samband med att huden sedan utsätts för sol som det här uppkommer, säger han.
Normalt läker blåsorna sig självt, men Olle Larkö säger att man ska se efter stora blåsor så de inte blir infekterade. Små barn som har trillat i stora buskage med jätteloka bör också ses efter noggrant. Utsätt inte det skadade området för sol.
Jättelokan
Jätteloka, på latin Heracleum mantegazzianum, är en mycket stor flerårig ört. Stjälken kan nå upp emot tre meter och bli nästan tio centimeter tjock medan bladen kan bli upp till en meter breda. Jättelokan blommar i juli–augusti. De vita blommorna sitter i mycket stora flockar som är platta till halvklotformigt välvda.
Ursprungligen härstammar jättelokan från området kring Kaukasus. Hos oss har den tidigare använts som prydnadsväxt i trädgårdar, men den odlas inte längre på grund av dess stora konkurrenskraft och för att växtens saft kan ge upphov till kontakteksem och svårläkta sår i kombination med sol.
Växten har förvildats och är numera ganska vanlig i vissa trakter, i Stockholmsområdet och i Skåne kan den på sina ställen bilda enorma bestånd.
Andra namn på jättelokan är: jättebjörnloka, jättefloka, kaukasisk björnloka, kaukasisk jättefloka, kungsholmsbjörnloka, kungsholmsloka, sibirisk jättebjörnfloka, tromsöloka, tromsöpalm.
Källa: Naturhistoriska riksmuseets internetsida Den virtuella floran.
Jättelokan har spridits till naturen genom extremt tåliga frön som överlever i jorden i minst fem år. I Sverige har framför allt Skåne haft stora problem med jättelokan som där på vissa platser helt utrotat all annan växtlighet förutom träd.
Dessutom har jättelokan allvarliga effekter för människors hälsa och betraktas av Naturvårdsverket som en sanitär olägenhet.
Trädgårdsarbetare och barn är riskgrupper och eftersom effekten inte märks av på en gång finns risk för mycket svåra skador. Möjligen kan artens saft också orsaka cancer och missbildningar på foster.
I Trollhättan har kommunens parktekniker nyligen avlägsnat jätteloka vid en idrottsplats på Skogshöjden. Kommunen bekämpar jätteloka efter allmänhetens tips, men har ingen mer omfattande bekämpningsplan.
Detsamma gäller Vänersborg där kommunen gjort punktinsatser vid Onsjö, Tegelhusvägen och i Vargön.
Ingen av kommunerna tycker att problemet med jätteloka är särskilt utbrett i området. Naturvårdsverket som i vintras lämnade in en skrivelse till regeringen menar dock att det är av yttersta vikt att ta ett nationellt samlat grepp om jättelokan och andra främmande arter.
Som reglerna ser ut i dag är det oklart vem som egentligen är ansvarig för bekämpningen. Rådande lagstiftning ger länsstyrelsen rätt att beordra enskilda markägare att bekämpa lokan på sin mark.
Kommunen har dock inga sådana befogenheter utan måste i sådana fall upprätta en gemensam bekämpningsplan med länsstyrelsen. Men det är ingen verksamhet som länsstyrelsen prioriterar.
– Det är ett så stort arbeta att bekämpa jättelokan så det har vi inga resurser till. Det kräver att man har folk som är ute och bekämpar stora ytor under lång tid, säger Peter Flodin, biolog och naturvårdshandläggare på länsstyrelsen i Västra Götalands län.
Utan gemensamma bekämpningsplaner får kommunerna bekämpa lokan på sin egen mark och lita på att andra markägare gör likadant. Aila Knuutila som är parktekniker i Trollhättan minns ett fall där kommunen fick problem med en tomtägare i Torsred.
– Vi försökte övertala honom att ta bort jättelokan. Han var väldigt nonchalant, växterna bredde ut sig och grannarna ringde och var rädd att det skulle sprida sig till hela dalen, berättar hon.
