Dalbohunden – utdöd men ändå aktuell DNA från gammalt hundskinn skulle kunna återskapa hundrasen
Relaterat
Artikelbilder
Kurt Aronsson är nöjd med att snart kunna ställa ut ett välbevarat skinn efter en den utdöda Dalbohunden på Fornsalen i Ödeborg. Dalbohunden var viktiga för lantbrukare, inte minst i Dalsland, då de skyddade boskapen mot attacker från rovdjur.Foto: Patrik Otter
Dalbohunden var försedd med ett rejält spikhalsband som skyddade den när vargen och andra rovdjur gick till anfall.Foto: Patrik Otter
Fakta
Dalbohunden - en "vargdödare"
Dalbohunden är en gammal svensk hundras av mastiff-typ. Rasen minskade kraftigt i antal under 1800-talet och efter sekelskiftet så konstaterades den helt utdöd. Det var tre orsaker som låg bakom hundrasens försvinnande.
Först och främst ett utbrott av rabies på mitten av 1800-talet som drabbade Dalbohunden hårt. Hunden smittades via sina kontakter med vargen.
En annan orsak tros vara att rovdjursstammen minskade och därmed också behovet av hundar som försvarade boskapen.
Dessut om infördes en hundskatt i slutet av 1800-talet och folk hade därför inte längre råd att hålla sig med hund.
Dalbohundens uppgift var att försvara boskapen som gick på bete i skogen. Hundarna gick ofta i par och var försedda med rejäla spikhalsband som skydd mot rovdjurens bett. Det hände att Dalbohunden dödade vargar men de kunde också själva falla offer i strider med rovdjuren.
Dalbohunden är omnämnd i en text så tidigt som 1600-talet.
Källa. www.hundstunden.se och Kurt Aronsson
Det är Kurt Aronsson i Ödeborg som på rätt så slingriga vägar har fått ett mycket välbevarat skinn av en Dalbohund till sig. Skinnet inhandlades på en auktion i trakterna kring Tengene i Västergötland på 1920-talet. En kvinna i den familj som sedan dess har haft det i sin ägo kontaktade nyligen Kurt Aronsson om att det välbevarade skinnet existerade. En annan kvinna, Sara Askenborn från Mellerud, åkte ner till Töreboda där skinnet fanns och hämtade upp det till Dalsland.
Anledningen till att just Kurt kontaktades är rätt så enkel. Kurt Aronsson är så nära en expert på Dalbohundens historia som man kan komma.
– Det var i samband med att jag läste upp gymnasiekompetens för tolv år sedan som jag började forska och skriva om Dalbohunden. Sedan har jag hållit på och jag har skrivit flera artiklar, bland annat i tidningen Land, berättar Kurt Aronsson.
Att få känna på och ha en Dalbohund hemma i huset, även om det bara är skinnet, är en häftig upplevelse för Kurt Aronsson, det nekar han inte till.
– Man blir verkligen imponerad av storleken och att det är i så gott skick. Jag har varit i kontakt med en konservator som säger att när skinnet har klarat sig så bra så länge så är det inte mycket man behöver göra med det.
Även om Kurt Aronsson som sagt är något av en expert på hundrasen så är det inte så jättemycket han eller någon annan med säkerhet kan berätta.
– Nej, det är faktiskt inte så mycket man känner till. Dalbohunden fanns på gårdar som hade boskap eftersom det fanns mycket rovdjur på den tiden. Hunden skyddade boskapen som betade i skogen.
Av olika anledningar så började antalet hundar att minska kraftigt i antal under 1800-talet och hundarna koncentrerades alltmer till Dalsland och Bohuslän, därav namnet.
Nu har hundrasen varit helt utdöd i mer än 100 år och att det nu att det nu finns ett skinn att se och känna på är spännande på flera sätt.
Rent teoretiskt så skulle det gå att på genetisk väg avla fram nya exemplar av Dalbohunden.
– Det här skulle kunna bidra med väldigt mycket. I teorin så skulle det ju gå att ta DNA från skinnet och på så sätt att återskapa rasen, säger Kurt Aronsson.
Hur det nu blir med den saken kan det finnas anledningen att återkomma till.
Det som står helt klart är att skinnet så småningom kommer att få ett permanent hem, ett stenkast från Kurts eget hus, på hembygdsmuseet Fornsalen i Ödeborg.
– Ja, det är min tanke. Vi ska ställa i ordning en monter där skinnet ska placeras.
