Sedan 2007 har de fyra ovan nämnda kommunerna samarbetat med Kvinnojouren på Dal i ett kvinnofridsprojekt.
Projektet har gjort det möjligt för kvinnojouren att genomföra vissa utbildningar och man har gjort satsningar för att stötta äldre och funktionshindrade kvinnor som utsatts för våld.

Men den vardagliga jourverksamheten går i princip på knäna. Lägenheten hos Mellerud bostäder har en månadshyra på 4300 kronor och redan där försvinner mer än hälften av det kommunala bidraget.
Man har telefonkostnader på omkring 3000 kronor i månaden och där går resten av pengarna.

Vältrar över arbetet
Anett Galfvensjö är styrelseledamot i Kvinnojouren på Dal. Hon suckar när hon berättar hur hon upplever det knappa ekonomiska stödet jouren får från kommunerna.
– Man vältrar över det här arbetet på kvinnojourerna, ett arbete som kommunen har ansvar för. Och om inte vi hade funnits så skulle det kosta väldigt mycket mer pengar för dem.

– Som det är nu är vi helt beroende av bidrag från syföreningar och av kollekten från kyrkorna. Utan detta skulle verksamheten inte alls gå runt, säger hon.
Anett Galfvensjö och jourens ordförande Ursula Grun kommer att göra påstötningar hos kommunerna om att få ett ökat anslag.

– Vi fick igenom en höjning på 3 000 kronor i Mellerud för några år sedan och den lilla summan fick vi kämpa för.
– Nu skulle vi behöva en dubblering och det tycker jag egentligen inte är orimligt. Då skulle vi ha en budget i balans och pengar från kollekt och föreningar kunde då användas till att sätta en liten guldkant på tillvaron för de som kommer till oss, säger Galfvensjö.

Efterfrågat föreningslokal
Hon berättar vidare att samarbetet med socialtjänsten i Mellerud fungerar bra. Men att stöttningen från kommunen i stort kunde vara mycket bättre, inte bara när det gäller ekonomiska bidrag.
Man har länge efterfrågat en föreningslokal där man kan förvara inventarier och där styrelsen kan träffas.

Det finns till och med ett beslut i kommunstyrelsens arbetsutskott från juni förra året om att dessa önskemål ska tillgodoses.
Nu har det gått nästan ett år och ingenting har hänt. Lägenheten drabbades av en vattenskada för en tid sedan. Inte nog med att man inte kunde nyttja lägenheten under flera månader, kvinnojouren fick också betala saneringen själva.
– Vi har fått ta hela kostnaden för saneringen av lägenheten, 11 000 kronor. Det känns som det är väldigt mycket att jobba emot, säger Anett Galfvensjö.