Balkander: Holland, som ni skämmer bort oss

ANNONS
|

Jag samlade mod till ett ensambad med plånbok och mobil kvar på Copacabana och lät meterhöga och supersalta Altantvågor rycka tag i både liv och lem. Vi vill ju alla svepas med av den VM-fest som pågår, av den VM-fest som också handlar om rasismanklagelser, mutförsök, demonstrationsupptåg och säkerhetspådrag av guds nåde.

Och den gamla fotbollsvärlden mot den nya, igår iscensatt av gruppfinalen Holland-Chile, där en evig VM-tvåa ställdes mot Jorge Sampaolis nya gulligullag i 3-5-2-skapelse.

Efter en sen och kompromisslös urladdning är det slut på gullandet. La Roja är grupptvåa och Holland rusar vidare på känt vatten.

Den offensiva stommen från silverlaget för fyra år sedan finns delvis kvar. Geniet Wesley Sneijder, benhårde Nigel de Jong, målskytten Robin van Persie – och Arjen Robben.

ANNONS

Man är ombytlig i den här tyckarbranschen vill jag lova, men det kan vara så att Arjen Robben är världens, eller åtminstone detta världsmästerskaps, bäste spelare.

Det har hänt så mycket med den nu 30-årige attackspelaren sedan en skäggig Alexander Östlund sattes att markera Hollands supertalang i en EM-kvartsfinal i Portugal för tio år sedan.

Huvudförklaringen, som spolade bort det sista huvudbryet, kan ha varit målet som avgjorde Champions Leaguefinalen för Bayern München mot Dortmund i maj för drygt ett år sedan.

Tidigare en pojk, nu en man. Tidigare en fuskare, nu står Robben för varje steg han tar och faller inom ramen för uttrycket förebild.

Som han sprintade ifrån Chiles mittback Gary Medel i slutet av första halvlek och som han lade upp bollen vid 2-0. Arjen Robben är den nye Lucky Luke, snabbare än sin egen skugga.

Varje VM har sina nytända stjärnor. Jag hittar några i Holland. Memphis Depay, som fixade segern mot Australien och stötte in 2-0 nu, och Leroy Fer, som med sin första bolltouch gav Oranje ledningen när klockan gick.

Jag gillade domaren. Jag gillade verkligen Bakary Gassama från Gambia. Däremot gillade jag inte när Hollands Stefan de Vrij i samband med en fast situation fick krama Chiles Eduardo Vargas en meter från mål utan åtgärd. Otrohetsaffär eller straff? Bara att välja.

ANNONS

De två sydamerikanska gentlemän jag följde matchen tillsammans med kombinerade VM-fotbollen med eftermiddagsluren. Jag spar min slummer till efter finalen, men visst blir man kräsen till slut? Och jo, de vaknade när målen föll.

Jag fäller en tacksam tår i riktning Spanien och Xavi Hernandez. Du var en av världens bästa. Det är så vi skall minnas dig.

ANNONS