Bogserbåten drog flera pråmar efter sig med gödsel som lantbrukarna beställt. Det var en blandning av latrin och torvströ som kallades torvströpudrett och var en begärlig produkt.

Båten som byggdes 1888 på Torskogs mekaniska verkstad hette från början Bismarck, men döptes om till Björn. I folkmun blev den snart kallad Dyngebjörn.

Långt efter att trafiken upphört har Hillevi Petersson i Tunge, hennes barnbarn Arvid och Elemina samt deras kompisar Elin och Johan Åkesson hittat en mängd saker i jorden som kommit med dessa transporter.

På Lilla Edets bibliotek pågår en utställning kallad Skatter från jorden. Där visas just nu en del av fynden. Det är delar av porslinsdockor, ett oändligt antal skärvor i glas och porslin, delar av golvplattor, flaskbottnar och några hela småflaskor bland annat.

På en del skärvor av porslin kan man utläsa Hotel Eggers och Grand Hotels logotyper. Hänklar från tillbringare och grytor, delar av äggkoppar och en ljusstake i glas finns också i en monter.

– Den var hel då vi hittade den, men gick sönder då vi satte i ett ljus. Den hade nog blivit skör efter att ha legat i jorden i så många år, berättar Hillevi Petersson.

På utställningen finns också en målning, utlånad av Varvshistoriska föreningen i Göta älvdalen. Den visar hur det såg ut då Björn transporterade gödslet på pråmar. Konstnären hette Ernst Manker och kom från Västerlanda.

– Allt eftersom Dyngebjörn tog sig upp genom älven släppte den pråmar till de lantbrukare som beställt. Då de hörde tutandet sprang bönder, dagsverkare och drängar ned för att ta emot sin last. Med skott kärror körde de sedan ut dyngan på åkrarna, berättar Hillevi Petersson.

Hon minns många av gubbarna, lite krokiga och med mustasch. Och det var enligt henne inte bara signalen som talade om vad som var på gång. Doften kunde kännas redan då Björn passerade Älvängen.

Björn hörde hemma i Skräppekärr, där bogserbåtsbolaget hade en anläggning. Renhållningsverket såg till att gödslet transporterades till lantbruken.