Först för IFK Vänersborg som grejade nytt kontrakt utan kvalspel i och med 5-3-segern mot GAIS.

Sedan för Gripen Trollhättan BK som i den näst sista omgången av söderallsvenskan säkrade en kvalplats till elitserien.

Och till sist för Blåsut Vänersborgs BK som med en 2-1-viktoria i Lidköping fixade allsvensk status även nästa säsong.

Allt hände i lördags och den 18 februari 2012 blir en dag att minnas för Tvåstadsbandyn i positivt hänseende.

I en filmad intervju före seriestart på vår hemsida fick jag frågan hur det kommer att gå för IFK?

Mitt svar var: "Lite bättre efter två säsonger med kvalspel där laget underpresterat, jag tror att man kan flytta fram positionerna några snäpp".

Hur det skulle gå till var bland annat genom en vassare offensiv.

Ibland får man rätt, med en match kvar att spela (Hammarby borta i morgon) föreligger följande fakta:

IFK blev tolva i fjol, elva året innan – nu ligger man på nionde plats och kan som sämst bli tia.

IFK gjorde 90 mål i fjol, 103 året innan – nu har man gjort 104.

Dessutom har defensiven stärkts - 122 insläppta i fjol, 138 året innan mot hittills 105.

I samma intervju ombads jag plocka fram en spelare att hålla ett extra öga på den här säsongen, svaret var givet: Christoffer Fagerström.

I dag vet vi att 19-åringen toppar den interna skytteligan med 18 fullträffar och att han genomgående varit Kamraternas främste spelare tillsammans med målvakten Gabriel Bridholm och högerhalven Petter Andersson.

Vänersborg kan således lägga sin bästa säsong sedan slutspelet 2008-09 till handlingarna. Den gången blev laget åtta på 24 poäng, samma antal pinnar som man har i dag med en match kvar att spela.

Men även om slutresultatet är positivt så minns väl alla hur det började.

Efter elva omgångar var skörden – 6 poäng.

Nedflyttningsspöket svävade över de blåvita och inför tre bortamatcher på rad – SAIK, Villa och Sirius – hopade sig de svarta molnen över Vänersborg och arenan.

Men då hände något som fick allting att vända.

Ordförande Stig Bertilsson gjorde en blixtutryckning till Söderhamn, värvade storskytten Joakim Hedqvist och även om denne, visade det sig, inte var i särskilt bra skick på grund av alkoholmissbruk, blev själva värvningen i sig en mental kick för övruiga manskapet.

Sedan SAIK-matchen (6-6) har IFK bara förlorat fyra matcher, vunnit åtta och spelat oavgjort i två.

Alltså 18 poäng på 14 matcher.

Framförallt har IFK äntligen, efter tre år, hittat rätt i den egna lejonkulan, nämligen att förvandla arenan till den ointagliga borg som Isstadion en gång var.

Efter årsskiftet är facit hemmavid fem segrar, en oavgjord och bara en förlust (Villa, som nu har elva raka vinster!).

Till ett sportsligt positivt slutresultat ska också läggas ett smått fantastiskt publiksnitt – sett till att laget aldrig varit nära att slåss om en slutspelsplats. IFK ligger fyra i publikligan med 1 819 i snitt per match – bara Hammarby (3 119), Villa Lidköping (2 938) och Bollnäs (2 108) är bättre.

Noteras här bör att storstaden Göteborgs stolthet Gais bara har blygsamma 1 102 per match på Heden. En riktig flopp!

Så, vad behövs för att flytta fram positionerna ytterligare nästa säsong?

Nummer ett är att behålla det som redan finns, göra allt för att locka Jocke Hedqvist till en fortsättning och helst krydda med ytterligare en spelare av hög kaliber.

På väg upp i bandyns finrum är Trollhättans bandystolthet Gripen har gjort det riktigt bra så här långt. Tränaren Johan Sixtenssons till stora delar nya skapelse kan nu i lugn och ro koncentrera sig på två kvalmatcher mot endera Gais eller Vetlanda beroende på hur det går i morgondagens elitserieslutrunda.

Hamnar Gais på kvalplats – Sirius måste i så fall vinna på Heden – blir det Makrillarna i kval.

Om Sirius däremot hamnar på kvalplats blir det Vetlanda i två matcher med början i Slättbergshallen nästa onsdag med retur i Sapa Arena lördagen den 3 mars.

Chanserna?

Mycket svårt att säga, Gripen har naturligtvis inte kapacitet att mäta krafterna med vare sig Gais eller VBK över en hel serie, men i två matcher kan det gå vägen med ett lyckat resultat i hemmamatchen.

Rätt år att gå upp?

Ja, med tanke på att inget lag åker ur elitserien direkt nästa säsong.

Så vad är bäst – att utveckla laget ytterligare i allsvenskan under en säsong eller att göra det i elitserien samtidigt som man kanske får en massa däng?

Det här tror jag att många i GBK-lägret grunnar på just nu.