Joakim Hedqvist var skoningslös när han ställdes mot sina gamla guldpolare i Edsbyn i Arena Vänersborg på fredagskvällen.

Ja, ni som var där såg det med ena ögon, ni som inte var där kanske såg det i televisionsapparaten och ni som inte såg det alls kan ju försöka föreställa er hur det såg ut.

Fyra mål bombarderade han in bakom färske VM-guldmedaljören Anders Svensson och IFK:s senaste tillskott i truppen (strax före jul) går från klarhet till klarhet.

Det finns hjältar, och så finns det Hjältar.

”Jocke” Hedqvist är en sådan.

En match som den i går, där IFK Vänersborg spelade riktigt bra bandy i stort sett hela vägen fram till 90 minuter, men där Edsbyn hade närkontakt i målprotokollet hela tiden, klev han fram på ett sätt som är signifikativt för en stor matchhjälte.

En sådan presenterar sig först lite artigt, slår sedan till utan pardon så många gånger som det behövs och vinner matchen åt sitt lag.

Precis på samma sätt som en målvakt med en serie högklassiga parader i avgörande lägen kan ordna full poängpott på egen hand.

Jag hoppas verkligen att Joakim Hedqvist har kommit till Vänersborg och IFK för att stanna, att det inte bara blir den korta period som kontraktet löper på. Här har han onekligen en framtid, i en stad och i en klubb som behöver den här typen av stora profiler.

Annars var det som sagt en match där lagmaskinen IFK Vänersborg tröskade på från matchminut ett till den sista med några få korta undantag. Efter Hedqvists 3-1-mål på hörna till exempel i den 27:e minuten då Edsbyn omedelbart tilläts reducera och sedan, under återstoden av halvleken kontrollerade spelet och även kvitterade innan pausvilan.

Efter densamma hade man onda aningar om fortsatt hälsingedirigering, men tvärtemot de onda aningarna så tog IFK hand om taktpinnen och behöll den i sin ägo resten av matchen.

Sammanfattningsvis gjorde hemmalaget en mycket stabil och stark match med många spelare delaktiga i såväl defensiv som offensiv.

Och med många rent lysande individuella prestationer.

Mikael Olssons förbiåkning på högerkanten och inspel till helt fristående Johan Koch till 2-0-målet var inget annat än välsmakande bandygodis.

”Kochens” frispelning till Andreas Erikssons tjusiga avslut och 1-0-fullträff efter 1.07 gick inte heller av för hackor.

Joakim Hedqvists fyra avslutande hemmamål har jag redan berört.

Så snygga, så viktiga, så otroligt viktiga.

Två poäng i går är snudd på ren bonus, Edsbyn är aldrig lätta att tampas med och historiskt sett har IFK alltid haft svårt mot hälsingarna.

Tabelläget förändrades inte nämnvärt, men självklart ökade Kamraternas möjligheter att klara sig kvar utan kval med rätt många procent.

Om inte annat satte man GAIS och Sirius under stenhård press tack vare fredagens viktiga viktoria.

Edsbyn? Vi såg två trötta världsmästare – Hans Andersson och Jonas Edling – och ett par andra storheter som inte presterade något direkt av värde, Magnus Olsson och Daniel Liw.

Nej, piggast var unge Simon Jansson på vänsterhalven och Pär ”Pärtan” Törnberg på mitten.

Samtidigt som IFK mötte Edsbyn utspelades en rent makalös fight i Sparbanken Lidköping Arena. Gästande VSK ledde tidigt med 6-3, men till slut stod Villa Lidköping som segrare med – 9-8!

Kom sen inte och säg att bandy är en målsnål och trist sport.