KOMMENTAR Inte lika minnesvärt som för åtta år sedan
Det var i går på dagen åtta år sedan vi såg Sami Laakkonen lura upp den svenska liberon Stefan ”Lillis” Jonsson på läktaren och i nästa sekvens skicka in den boll som gav Finland nationens första VM-guld någonsin i bandy.
En syn vi aldrig glömmer och det var då två utsända medarbetare från denna tidning stod upp på pressläktaren och vrålade högt med armarna i vädret – till många svenska journalistkollegors stora förundran och irriterade blickar.
Vi – som ni väl räknat ut var det jag själv och kollega Thuresson – tyckte ju att det blev så mycket roligare att skriva om ett VM-guld med två lokala spelare inblandade – nämnde Laakkonen och Ari Holopainen som då spelade i IFK Vänersborg.
Den gången under bar himmel – i går under tak i ABB Arena Syd blev det långt ifrån samma minnesvärda idrottsupplevelse som utspelades framför våra ögon.
Men väl en match med dramatik i kubik.
Statistiskt sett har Vänersborg gjort det bra på västmanländsk mark genom åren, framförallt sedan millennieskiftet.
Av 15 möten, gårdagens inräknat, har IFK noterats för fem segrar, tre har slutat oavgjorda medan VSK sålunda bara vunnit sju.
På dagens datum för exakt två år sedan vann Vänersborg här senast, då med klara 8-5. I går hade man ledningen med 5-4 till 80:e minuten, och höll 5-5 till den 90:e.
Men åkte dit med 6-5 sedan en av de färggranna spelarna i VSK, Oscar Gröhn (Anders Bruun är den andre), styrt in en boll från 500-matchjubilerande 39-åringen Ted Andersson.
Omedelbart efter slutsignalen kändes förlusten försmädlig, det var ju så nära åtminstone en överraskande IFK-pinne.
Sett över hela matchen måste ändå hemmasegern betraktas som rättmätig.
Faktum är att IFK inte alls hängde med i svängarna inledningsvis, flera spelare uppträdde otajmat och laget som helhet såg ut att lida av den matchovana som uppstått i och med VM-uppehållet.
Det enda vänersborgarna hängde med i var målprotokollet. För trots flera upplagda chanser, bland annat en stolpträff av Tomas Knutsson, var VSK-ledningen inte större än 1-0 länge, länge i den första akten.
En plötslig och mycket oväntad målorgie mellan den 34:e och 40:e minuten förvandlade dock resultattavlans siffror till 3-2 och med det i ryggen åkte sedan IFK ut till den andra halvleken.
Varpå det tog 21 sekunder innan 4-2-bollen låg i nätmaskorna bakom den kvällen igenom storspelande Gabriel Bridholm.
Ridå.
Men det som sedan följde var inget annat än en praktfull uppvisning av individuella prestationer i toppklass.
Christoffer Fagerström stod för den ena, Johan Koch för den andra.
Fagerströms 4-3-mål var ett härligt bandymål med ett välplacerat hårt skott i flykten och Kochs 5-4-fullträff kom till efter en effektfull färd mellan och förbi bortkollrade VSK-spelare i parti och minut.
”Fagers” hörnträff till 4-4 däremellan var inte lika snygg, men desto viktigare.
Nu blev ju inte de nämnda målen avgörande på något sätt för matchens utgång, hemmalaget segade sig ifatt och förbi på ett lite turligt sätt och närmare än en mycket hedersam förlust kom aldrig Kamraterna den här aftonen.
Viktigt i den fortsatta kampen för att undvika en kvalplats var att såväl GAIS som Sirius förlorade sina matcher. Därmed är förhållandet mellan dessa lag oförändrat inför de avslutande fyra omgångarna där IFK i tur och ordning möter Edsbyn (hemma), Kalix (borta), GAIS (hemma) och Hammarby (borta).
På hemmaplan ställde i går Gripen till det för sig genom att förlora mot kontraktskämpande Nässjö. Nu är plötsligt den givna kvalplatsen inte lika given längre.
LAIK nosar tätt, tätt (en poäng!) i bakhasorna på Johan Sixtenssons manskap med bara tre omgångar kvar att avverka.



















