Det är bara att hålla med Chelseas kontroversielle manager José Mourinho:
Säsongen börjar på riktigt först när det är dags för åttondelsfinalerna i Champions League.
Om den även slutar där för Paris St-Germain riskerar taket på det turbulenta miljardbygget att rasa in. Första mötet på tisdag ger ett lockande tv-alternativ under skidsportens kompakta VM-månad.
Nationstävlingen i parallellslalom är och förblir ett utfyllnadsjippo under alpina VM, något som skidförbundet FIS hittat på för att erbjuda tv-bolagen ett utdraget mästerskap med mer reklamtid. Så länge IOK vägrar att ge parallelltävlingen olympisk status kan värdet av ett VM-brons jämföras med att bli trea i Karjala Cup eller gå till semifinal i Wimbledons mixedklass.
Visst var det väl roligt för de båda åskådarna Sara Hector och Markus Larsson att bli VM-medaljörer, men petningen av vinterns slalometta Frida Hansdotter blev ett onödigt och störande inslag i uppladdningen inför morgondagens tävling. Givetvis skulle medaljhoppen Hansdotter och Hargin haft förtur till platser i laget, om de önskat förbereda sig inför helgen med en mer avspänd VM-inledning i tisdags.
I VM-finalens avgörande åk om nationsguldet i parallellslalom duellerade slalomrankingens 87:a Nösig med 56:an Philp. Nog sagt.
Med bara en dryg vecka kvar till cupens premiäromgång tycks IFK Göteborgs nye tränare och klubbdirektören gå i otakt.
Vi började inte 2015 med ett lag som kom tvåa i höstas. Det laget finns inte längre. Sedan sommaren 2014 har halva startelvan bytts ut, poängterade Jörgen Lennartsson under lägret i Portugal.
Samtidigt siktar klubbdirektören Martin Kurzwelly på att Blåvitt i år skall lyfta publiksnittet från knappt 11000 till 14000. Den ekvationen kan bara Mats Gren lösa?
Med ett stort tomrum efter May Mahlangu och Jakob Johansson på mittfältet och två nya spelare i backlinjen kan ingen kräva att Blåvitts kvalitetsdränerade trupp under våren skall prestera på samma underhållande och effektiva nivå som höstens inkörda lagmaskin.
Sportchefen Gren har hamnat under tidspress och måste snarast presentera ett kreativt nyförvärv som spetsar centrala mittfältet. Om målsättningen är guldstrid och gruppspel i Europa League räcker det inte med bättre harmoni, längre träningar och Mikael Bohman.
Det krävs en ny stark huvudsponsor och resurser att köpa en tvåvägsspelare av högsta klass. I annat fall riskerar det att bli en vårsäsong fylld av långa uppspel och tålamodsprövande problem att bygga en ny fungerande startelva. Lennartsson är tränare, inte trollkarl.
Dagen före Pernilla Wibergs guld i OS-kombination 1994 träffade jag legendariske skidledaren och sportjournalisten Sigge Bergman, då 88, i Lillehammer. Han ställde en berättigad fråga:
Varför har det blivit så viktigt för dagens unga journalister, att alltid ta ut framgångar i förskott? På min tid höll vi förväntningarna på en lägre och mer ödmjuk nivå – och kunde glädjas desto mer om det blev framgångar. Jag förstår inte behovet av segersäkra spekulationer, där det står att i morgon tar Pernilla guld.
Jag blev honom svaret skyldig, men vet i dag att Götaplatsen aldrig behöver bokas av Blåvitt och Frölunda. Om det skulle gå så väl är platsen för guldfirandet alltid tillgänglig, den dagen den glädjen.
Om någon tv-tittare undrar hur det kan vara vårvärme och ett underlag som snabbt mjukas upp av dagsmejan vid ett skid-VM i februari är en av förklaringarna att Vail ligger på samma breddgrad som Mallorca. Starten för herrstörtloppet i Beaver Creek var på 3483 meters höjd, medan målet låg drygt 600 meter högre än toppen på Kebnekaise.
På vägen mot första totalsegern i Världscupen 1976 åkte Stenmark storslalom i Vails grannby Copper Mountain. Där var starten på drygt 3600 meter och trädgränsen på ungefär samma nivå.
Det blev snabbt blodsmak i munnen, förklarade Ingemar efter två sällsynt slitsamma åk.
Förra veckans kärleksfulla minnesord över MFF-legendaren Calle Palmér beskrev tacksamheten mot och respekten för en kollega, som under ett långt och plikttroget yrkesliv aldrig riskerade att bli baktalad i en medievardag där skitsnack göder växande egon. Han spred alltid positiv energi, visade ödmjuk självdistans och förlöste stunder av extrem tidspress med sitt smittande skratt. Historierna från VM i Brasilien 1950 (Nacka!) och Serie A var obetalbara.
Calle kunde även ge perspektiv på idrottens utveckling och berättade vid ett middagssamtal under Mexiko-VM 1986 om kvällen när han signerade karriärens första proffskontrakt:
När jag kom hem till mina föräldrars lilla etta och visade pappa tusenlapparna jag fått i handpenning blev han väldigt nervös. Han hade aldrig sett en tusenlapp i hela sitt liv och sov inte en blund på hela natten, orolig och inställd på att någon skulle stjäla förmögenheten …
Det var en historia från ett annat årtusende. I dag är Zlatan och Foppa kanske miljardärer, men Calle gav ideligen prov på att pengar kan ha marginell betydelse under ett innehållsrikt och belönande liv.
Calle och jag delade förresten ett spontant misstroende mot telekommunikationens snabba utveckling. När vi sände hem texter från Maradonas VM-slutspel för snart 30 år sedan var vi lika okunniga om, hur det gick till när signalerna från datorn med hjälp av gummimuffarna på telefonluren nådde redaktionerna i Sverige.
Min dator är fantastisk. Varje gång jag avslutar texten med att skriva Calle Palmér kommer det en liten applåd, förklarade han.
Efter ett befriande skratt antydde jag att det i mitt fall snarare var tvärtom, datorn fick en applåd om den lyckades överföra bokstäver till GP-huset.
MMA-sportens försvarare tyckte säkert att tjecken Banks våldsamma vurpa i VM-kombinationen gav stöd för argumentet, att riskerna i störtlopp är minst lika stora som i kampsport. I Debatt (SVT) hävdade budoförbundets representant att Anja Pärsons mardrömslika fall i Vancouver-OS gick att jämföra med Målarns förlust i Tele2 Arena.
Skillnaden är att en blåslagen Anja tog OS-brons dagen efter vurpan, medan MMA-hjälten tvingas vårda en omskakad hjärna i veckor efter galan. I valet mellan pest och kolera är en karriär med 13-14 operationer av knän och fotleder, som i Pernilla Wibergs fall, att föredra framför att närma sig tidig demens efter rader av hjärnskakningar. Huvudskador är sällsynta i störtlopp.
I förra veckan förklarade Rysslands idrottsminister Mutko, att raden av dopningsavslöjanden var en konsekvens av att ryska barn dopas redan i skolan. Med ett system där ungdomstränare lockas med ansenliga bonusar om unga ryska idrottare lyckas i tävlingar äventyras även en gemensam värdegrund på seniornivå.
Dagen efter ryckte tre överlägsna ryssar ifrån tidigt vid junior-VM:s skiathlon i Almaty och defilerade mot platserna på prispallen. Räkna med många dopningsrykten även under VM i Falun.
Vi är på gång, vi är laddade, vi är tända. I morgon kan allting hända …
Sportlovet måste självklart lyftas av ett spännande äventyr. I morgon åker morfar och barnbarnet W, elva, till Göteborg för att se Frölunda-Brynäs. Indianmössan är inköpt och förväntningarna höga, medan morfar undrar om biljetter på rad 33 är under eller ovanpå Scandinaviums tak.
Indoktrinering av barn är alltid tveksamt, men ibland måste ändamålet helga medlen. W måste ju få ett favoritlag med goa gubbar, innan Malmös rödhökar går upp i högsta serien.
Trevlig helg!