Och precis som sin rollkaraktär brinner skådespelerskan Sofia Wärngård Lang för förändring.

– Hur nyttigt är det att vara en bitterfitta?

Flygvärdinna

Sara har tillfälligt tagit på sig flygvärdinneuniformen och ber passagerarna på Bitterfittan Airlines att besvara frågan med något av de tre svarsalternativen; 1, Livsfarligt, 2, Helnyttigt, 3, Ekologiskt och rättvisemärkt. Sara själv är osäker på vilket alternativ hon väljer, fylld som hon är av dåligt samvete över att ha ”övergett” sonen Sigge, två år, för en hel veckas semester ... Men hon behöver tänka långa tankar. Och få veta hur hon ska försöka nå jämställdhet i samhället i stort när hon inte ens klarar av att leva jämställt med den hon älskar.

Flygpassagerare

Publiken i Kulturbaren i Folkets hus i Trollhättan agerar flygpassagerare och många känner garanterat igen sig när Sara frikostigt bjussar på detaljer ur privat- och arbetsliv. Ibland fastnar skratten i halsen och blir till kraxande läten. Men skådespelerskan Sofia Wärngård Lang håller skickligt igång monologen som bygger på Maria Svelands debutroman Bitterfittan.

Hotell Hora

När Sara landar i Spanien och tar in på hotell Hora (betyder tid på spanska) ägnar hon sig åt att studera alla par, ”för det är par överallt”. Hon funderar över om hon kan se om de är lyckliga? Om de är jämställda? Varför det är kvinnor som tar ut 80 procent av föräldraledigheten samtidigt som de gör två tredjedelar av allt arbete på jorden, vars tillgångar männen äger 99 procent av.

– Och varför är det så att män gnäller mer på jobbet än kvinnor, frågar hon sig, i samma andetag som hon berättar att det männen gnäller över är att det är så mycket gnäll på jobbet.

Sofia Wärngård Lang går in och ur olika karaktärer och byter dialekter och språk så ofta att det är omöjligt att inte bli imponerad. När hon tolkar en dansk småbarnsmammas hysteriska utbrott på stranden pyser mineralvattnet ur näsan på flera besökare, förlåt passagerare. Men skratten ebbar ut när hon i nästa stund talar om tystnaden som ett starkt maktmedel. Om hur ett ”tysthetskrig” kan haverera de till synes bästa förhållanden.

Inte nöjd

Turistande Mary blir den som får Sara att vilja packa och dra hem fortare än Bitterfittan Airlines lyfter. Hennes tes om att lycka är ett relativt begrepp som man måste se till att hitta inom sig själv tar Sara till sig. Hon bestämmer sig för att vara tacksam för mycket – men inte nöjd. Och ta hjälp av Bitterfittan. Men slutorden som levereras i föreställningen är lika mycket Sofia Wärngård Langs som rollfigurens. För skådespelerskan brinner för rättvisa och uppmanar oss alla att:

– Bråka mycket, skrik ofta, tystna aldrig!