Föreställningen Asylshopping lockade en halvfull teatersalong, som fick bevittna hur myndighetens tjänstemän utövar sin makt och dövar sina dåliga samveten genom att säga: Vi följer bara lagar och konventioner.

Allt blir bara så där härligt skruvat, men med många sköna poänger och korn av sanningar.

SM i asyl

Inledningsvis avgörs SM ­
i asyl, där man i bästa sportkommentatoranda följer eritreanska Hannas väg in i Sverige och hur hon stöter på patrull både här och var i jakten på uppehållstillstånd.

– Vi närmar oss upploppet och allt verkar gå enligt planerna. Hela tre av varandra oberoende läkare konstaterar att Hanna lider av ett posttraumatiskt stressyndrom, slår kommentatorerna fast.

De jublar när det står klart att hela processen nästan har gått på rekordtid, tre år och fyra månader.

– Bara en gång har det gått snabbare och det var i OS i Atlanta 1996 då Ludmila Engqvist fick uppehållstillstånd på en vecka.

Inga självmord inne

Pjäsen koncentrerar sig till stor del på beslutsfattaren, asylhandläggaren och mottagningshandläggaren. De berättar om sina svåra jobb och hur lätt det är att bli avtrubbad och cynisk. Deras klienter lider av svåra självmordstankar och vill använda både kniv, rep och bensin för att ta livet av sig. Men självmord får inte begås inomhus, förkunnar en dörrskylt.

– Gör det inte här inne, det finns en björk utanför huset, säger asylhandläggaren bryskt.

Rationalisering

En konsult gör entré och berättar hur Migrationsverkets verksamhet kan effektiviseras så att 90 procent av de asylsökande lätt kan sorteras bort vid gränsen. Genom en elektrisk stol avslöjas om den asylsökande ljuger. Här inträffar en del komiska situationer när det visar sig att den asylsökande inte bara måste tala sanning, hon får inte heller ha minnesluckor för det klarar inte utrustningen av. Då studsar den asylsökande upp och ned i stolen på ett lätt hysteriskt sätt.

Pjäsen är en tankeställare inför den förda asylpolitiken, och såväl kyrkan, politiker, samt elever och personal från Birger Sjöberggymnasiet var inbjudna till föreställningen.

Ett 50-tal personer från gymnasiet var på plats, men politiker såg det ut att vara tunt med.