I går kom Riksteatern till Folkets hus i Trollhättan med den ambulerande föreställningen Obesvarad kärlek.

Den sanna berättelsen om Florence Foster Jenkins, den tondöva amerikanska överklasskvinnan som drömde om att bli operasångerska, hade lockat många. Och med två av landets mest hyllade komiker, Eva Rydberg och Thomas von Brömssen, på samma scen var det kanske inte heller konstigt att föreställningen var utsåld.

En kväll kantad med skratt, sång och skådespeleri på hög nivå var säkert mångas förväntan, och det var en uppsluppen stämning som genomsyrade lokalerna strax innan föreställningen.

Nattklubb

Plötsligt dras ridån upp, sorlet tystnar och vi sveps bort till en nattklubb i New York 1964. Ackompanjatören Cosme McMoon, gestaltad av Thomas von Brömssen, inleder en tillbakablickande resa från första mötet med Florence Foster Jenkins i sviten på Ritz, fram till den tumultartade föreställningen i konserthallen på Carnegie Hall, som kom att bli den sista spiken i kistan för den falsksjungande primadonnan.

Klinkandes på sitt piano blickar Cosme McMoon nostalgiskt tillbaka på sin tid som pianist åt den galna kvinnan som inte kunde sjunga. Under kvällen varvas vi fram och tillbaka mellan pianot i hotellbaren till de många föreställningarna och repertoarerna som han upplevt tillsammans med överklassdamen som helt saknade självkritik.

Tolkningar

Som scenpersonligheter är Thomas von Brömssen och Eva Rydberg briljanta i sina tolkningar. Samspelet är på topp och Eva Rydberg kan verkligen hantera konsten att sjunga falskt och lockar till många goda skratt.

Eva Rydbergs många scenombyten till trots, den enkla scenografin, bestående av en flygel, en fåtölj och en byrå, blir något enformigt för en två timmar lång föreställning. Det är en kväll med glädje och skratt, men som kunde ha bjudit på lite mer.