Vädret talade för succé då ett vackert Trollhättan badade i kvällssolens sista strålar. Sommarens signaturmelodi, En kärlekssång till dig, inledde kvällens allsång under traditionsenlig ledning av Lars-Eric Frendberg. Förutom att han jobbade på bra med att få med sig publiken i gemensam sång bjöd han på minnen från sina år som allsångsledare. Nostalgistunder som lockade till mycket skratt från publiken.

Kvällens första gäst var August Rex. Före detta trollhättebon, utbildar sig nu på musikhögskolan i Arboga, sjöng de egenskrivna visorna Till Tess och Mamma, kompad av Mats Dimming på bas.

Det var sedan dags för damerna och herrarna i publiken att svänga sina lurviga. 34:an fick publiken att komma igång. Lars-Eric var imponerad av publikinsatsen.

– Applådera er själva. Det var fruktansvärt bra. Vad det svängde, lät berömmen.

Vi skämdes sedan bort med Johan Frendbergs, Lars-Erics son, kraftfulla stämma. Evert Taubes Som stjärnorna små gav gåshud. Och när han avslutade med Sambaliten fick Lars-Eric visa upp ännu en färdighet på sin mångfacetterade meritlista – att spela trummor på en gitarr.

Paul ”Paljett” Sahlin gästade även kvällens allsång och bjöd förutom på sina gamla sjuttiotals hits C’est la vie samt Tom och Helen på gemensam sång till Leende guldbruna ögon. Kvällens mest uppskattade allsång.

Där fick Wictoria Nilsson ta över. Hon gästade allsången för andra gången i sin karriär. När hon sjungit Kärleken är evig, fantastiskt bra, ville hon sjunga mer.

– Får jag ta en schlager eller blir det för skrikigt, frågade hon publiken.

Hon försäkrade sig sedan om att Abba passade bra.

– Ring Ring, lät publikens önskemål som inte föll Wictoria helt i smaken.

– Snälla kan jag inte få köra Waterloo i stället, undrade hon och fick ett okej från publiken.

Kvällen led sakta mot sitt slut. Uppe på Forngården lapade kvällens allsångsbesökare i sig det sista av kvällssolen.

Visste jag inte bättre hade jag vågat påstå att sången från Leende guldbruna ögon fortfarande ekade över ett stilla Trollhättan.