Det är svårt att missa Giorgia Ghizzoni, trots det dunkla ljuset i musikskolans korridorer i Vänersborg. På ryggen bär hon sin cello som nästan är lika stor som hon själv. På klingande italienska och perfekt engelska hälsar hon på lärare och övriga gästartister från hela världen som i veckan har samlats i lilla Paris för att tillsammans bjuda invånarna på klassisk musik.

– Jag hoppas att människor som inte är så intresserade av klassisk musik kommer hit och lyssnar och ger det en chans. De kommer att ramla av stolen, bli tagna med storm, säger hon och ler.

Andra året

Trots askmoln och inställda flyg landade Georgia på svensk mark i söndags. Aurorafestivalen hittade hon via internet och sökte direkt. Bland 253 musiker från hela världen blev hon en av 90 utvalda. För andra året i rad bor hon hos värdfamiljen Gunilla och Rolf Westergren i Vänersborg. Jo, det stämmer, Giorgia börjar bli bekant med staden då hon redan i fjol gästade festivalen.

– Gunilla och Rolf är fantastiska. De kliver upp klockan sju varje morgon för att äta frukost med mig, de kommer på alla konserter och har till och med hälsat på mig i Italien, säger hon.

Någon skillnad har hon inte märkt i jämförelse med förra året förutom alla nya ansikten. Dagarna är fullbokade med lektioner och flera timmars övning, därför har hon ännu inte hunnit se så mycket av staden.

– Men jag har märkt att så fort man närmar sig ett övergångsställe så stannar bilarna! Det är helt otroligt, skulle jag testa det hemma i Rom skulle jag bli överkörd på en sekund, säger hon och skrattar.

Söker soundet

Drömmen är att någon dag kunna leva på musiken och spela med en kammarorkester, dit finns inga genvägar utan det är hård träning som gäller. Därför övar hon sex timmar om dagen, det har hon gjort sedan hon var åtta år.

– I’m loving it. Att kunna uttrycka sina känslor genom ett instrument är underbart. Det är så vackert, ibland är cello vackrare än den mänskliga rösten.

På festivalen ska Giorgia tillsammans med en violinist och pianist framföra ett stycke skrivet av den tyske kompositören Robert Schumann.

Sökandet efter hennes speciella sound pågår men ännu har hon inte riktigt nått dit hon vill.

– Det finns hundra olika sätt att uttrycka en enda ton, det är riktigt svårt. Men jag söker fortfarande och någon gång i framtiden ska jag väl hitta fram.

Vill tillbaka

Att studera musik under en vecka i ett främmande land är få förunnat och kvalitén på lärarna och lektionerna tycker Giorgia är i världsklass.

– Den är otrolig. Jag vet inte om ni förstår hur bra den här skolan är. Jag hoppas verkligen att jag får komma tillbaka nästa år, om ni vill ha mig här, säger hon och ler.