Thank you for the music
En gång i tiden, när tv:n fortfarande var tjock och det fanns två kanaler att titta på, stod dirigenten Anders Berglund och höll i dirigentpinnen för Melodifestivalen. Men ödet ville annorlunda, det gled Anders Berglund ur händerna och Europeiska radiounionen, EBU, beslutade att allt skulle vara förinspelat och kammade hem hela vinsten.
Relaterat
Artikelbilder
Att övertala schlagerstjärnorna Magnus Carlsson, Charlotte Perrelli och Molly Sandén att sjunga Abba lär inte varit jättesvårt, i varje fall verkade de njuta av varje sång.Foto: Kent Eng
Magnus Carlsson.Foto: Kent Eng
Molly Sandén.Foto: Kent Eng
Sundal Rock Orchestra gjorde ett mycket habilt arbete under Ulf Wadenbrandts kompetenta ledning.Foto: Kent Eng
Fakta
A tribute to abba
Vad: A tribute to Abba med Sundal Rock Orchestra, Charlotte Perrelli, Magnus Carlsson och Molly Sandén
Var: Arena Vänersborg
När: I lördags
Hur: Schlagerstjärnor+Abba+levande orkester=kan inte misslyckas.
Därför är det glädjande för ett schlagerhjärta när Abba – det största Melodifestivalen någonsin uppbringat – framförs med en levande orkester. Och det verkar onekligen de gästande schlagerartisterna Charlotte Perrelli, Magnus Carlsson och Molly Sandén också tycka.
– Det är inte svårt att sjunga med ett sådant här stöd, säger Magnus Carlsson mellan ett par låtar och sveper med armen över orkestern bakom sig.
Och att de gästande artisterna inte har några svårigheter att tolka Abba står klart – de är väl snarare så att man skulle kunna väcka dem mitt i natten och be dem leverera slumpvis vald Abbalåt så hade de gjort ett gott arbete. Molly Sandén, som är yngst i gemet, framstår som den kanske mest besjälade; hon är så där schlagerglad, om ni förstår uttrycket, i låten Honey, honey och springer senare glatt omkring bland publiken, jag tror det var i Gimme, gimme, gimme. Hon var inte ens född när det begav sig, vilket hon också påpekar utan hör till generationen som främst lärt sig Abba genom Mamma mia-musikalen och -filmen.
Carlsson och Perrelli hann dock uppleva gruppen på 70- och 80-talet – Magnus Carlsson har en rolig pedagogisk utvikning för barnen framför scenen om vad lp-skivor var för något.
Det blir en fin mix av salta och söta Abba-låtar, där även kören – Anneli Axelsson och Dan Rosengren – gör varsin fin tolkning av Slipping through my fingers och Eagle. Publiken kan knappast begära mer, vare sig av artister eller orkester. Däremot kanske jag kan tycka att den stora publiken – de drygt 2 500 personerna fyller halva arenan – är aningen trögflörtad själv. Barnen längst fram gör ett bra jobb, men publiken i övrigt kommer på allvar igång när den svängiga konserten hållit på i två timmar och sista låten spelas.
Ett ord får också nämnas om akustiken: det blir tyvärr ett lite skramligt ljud i den stora arenan, någon form av ekoeffekt. Kanske går det att åtgärda? Och dagsljuset som kommer in från sidan stör i varje fall undertecknad en del. Med detta sagt var det en mycket njutbar konsert.
