Bandet jubilerade i höstas, firade att det gått tio år sedan de gjorde sin allra första Cornelis-spelning.

Tolkningarna har allt sedan dess varit ett sidospår som luftats när andan fallit på. Kung Kaktus har inte velat spela sönder konceptet, tråka ut publiken eller urholka låtmaterialet.

Men visst märks det att en viss professionalism har byggts upp.

Låt nummer två är Personliga Persson, en sång som känns som något av ett paradnummer för Anders Jacobsson.

Han gör den säkert, han gör den inlevelsefullt och han gör den bra.

Nya versioner och låtar

Kung Kaktus har roligt med sina tolkningar, och det märks.

Repertoaren har inte stagnerat, utan innehåller såväl nya versioner som helt nya tillskott. Tältet, en mindre känd 1960-talsvisa, framförs för första gången och väcker uppskattning hos publiken.

En och annan låt framförs av bandets andra sångare Jimmy Högfeldt, vilket ger showen extra dynamik. Hans röst har en helt annan karaktär än Jacobssons.

Konserten hålls i Kulturbrukets stora sal, som denna kväll är ganska glest besatt.

Synd, men inte förödande.

Trots den lilla åskådarskaran lyckas Kung Kaktus få till en bra stämning, i synnerhet i andra akten. De medryckande visorna inbjuder till all-sång, de mer finstämda till andaktsfull tystnad.

Tolkning av tolkning

Getinghonung Provençale tillhör de låtar som sticker ut mest. När Kung Kaktus gör den är den en tolkning av en tolkning, närmare bestämt av Jack Vreeswijks rockiga version. Hela salen är med på noterna.

Coverspelningar har en tendens att kännas trötta. Ofta beroende på att bandet i fråga varit igång för länge, spelat för ofta och har för stor respekt för originalartisten.

Så är inte fallet när Kung Kaktus tolkar Cornelis Vreeswijk. Det är dynamiskt, piggt och lagom vågat.