Flamingokvintetten fortfarande i form
Relaterat
Det är förmodligen första gången något liknande arrangeras, och det hade kunnat bli helt fel. Men killarna i det snart 50 år gamla bandet har sina trogna fans som inte sviker, utan sluter upp även om det är en kall tisdagskväll i oktober.
Flamingokvintetten bildades 1960, och har sedan dess glatt folket med sin dansvänliga musik. Denna dansbandskväll skiljer sig dock lite från de vi är vana vid: bortsett från det faktum att folk inte bjuder upp och rör sig till musiken, är första halvlek så kallad ”unplugged” med akustiska stränginstrument, ett spartanskt trumset och Hasse Carlsson – sångaren som varit med sedan starten. Nu inleder han med en tillbakalutad version av ”Oh when the saints”. Publiken lutar sig tillbaka och njuter.
Mellansnacket sköts av basisten Dennis Janebrink, även han ”flamingoveteran”. Han är en riktig vitsmaskin och snålar inte med humorn – redan efter det inledande stycket driver han med bandmedlemmarnas ålder och berättar att de mest spelar för att se hur gamla vi i publiken har blivit.
Sekunden därpå höjer han rösten och jämför självspolande flygplatstoaletter med mormors torrdass.
Dennis avslappnade sidospår sätter ribban för kvällens familjära stämning.
Enligt kvintetten finns det inga dansställen kvar i dag. Kanske har de rätt, men känner man den glädje de förmedlar undrar man varför. För var har folk så roligt ihop, under så otvungna former, som framför dansbandsscenen?
Flamingokvintetten är gamla i gården och oerhört samspelta. Ackompanjerade av handklapp och allsång levererar de hit efter hit; ”Den sjätte september”, ”Vägen hem” och ”En vän du kan väcka mitt i natten” är stycken som drar ned mest applåder.
I ”Gamla kära tufftufftåget” tar Dennis över mikrofonen och det svänger loss ordentligt. Det är nästan så att publiken överröstar musikerna.
Efter pausen är det ett helt annat Flamingokvintetten som möter publiken: borta är stolarna och trumvisparna. Bandet har bytt om till klassisk dansbandsutstyrsel i helsvart, och river av den ena hiten efter den andra i ett högre, mer bugginspirerat tempo. Höjdpunkten är den populära ”Hon är 16 år i dag”. Hasse Carlsson frontar, och mobilkamerorna blixtrar i publikhavet.
Det tycks inte finnas någon hejd på bandets spelglädje. Troligtvis är det också den som hållit deras musik vid liv i ett halvsekel, och som förhoppningsvis kommer att bära den minst lika länge till.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 28 okt 2009 20:45 terry (Ej registrerad)
Kom fra Norge for å høre den legendariske kvintetten og de skuffet ikke.Dyktige musikere med en utrolig spilleglede og Dennis fikk frem latteren hos publikum med sine vitser.En "højdarekveld"som dere svensker sier