Peter LeMarc fick frågan om att ge ut sina låttexter i bokform för länge sedan. Svaret blev ett bestämt NEJ! Och det var samma sak när frågan ställdes på nytt förra året.

– Jag tycker egentligen inte att mina sångtexter ska läsas utan sjungas, det är så de är skrivna. Det är inget nedsättande, det är bara så det är, förklarar han.

– Många verkar tycka att det skrivna ordet är "finare" än det sjungna men det är faktiskt en konst att sammanfatta storyn i en novell eller hel roman i fyra verser och fyra refränger.

Bättre än han trodde

Det som fick honom att ändra sig angående boken var förslaget att skriva något om varje låt och varje skiva.

– Jag blev tvungen att gå tillbaka och lyssna på skivorna på ett nytt sätt och jag började rota i gamla foton, tejper och almanackor på vinden. Jag började lägga pusslet, som med den berömda Madeleinekakan, och varje liten bit triggade i gång en lavin av minnen.

Han upptäckte också att det fanns mycket i hans låtproduktion som var mycket bättre än han själv trott.

– Jag har alltid varit på väg mot nya grejer och har sällan stannat upp och lyssnat som jag gjort nu.

– Allt var bättre än jag trodde när jag gjorde det. Det är bra låtar om jag får vara så narcissistisk, säger han med ett skratt.

Tidsresa på flera plan

Boken tar läsaren med ända tillbaka till barndomens Trollhättan, vidare ut i stora musikvärlden, genom ödsliga spellokaler och ljummet intresserade skivbolag till det stora genombrottet, senare den frambrytande scenskräcken och panikångesten och till slut den triumfartade återkomsten till scenen hösten 2007. En tidsresa, kallar han det själv.

– En ganska lång resa på flera plan. En resa i musikbranschen från 80-talet till nu, en resa i det svenska samhället under samma tid - och en skallig mans inre resa från 20-åring till 50-åring, från Vägen till Kärlek i tystnadens tid.

Lyrik i folksjälen

Peter LeMarcs musik har berört många människor genom åren och hans låtar spelas idag på såväl bröllop och dop som på begravningar.

– Det är lite rörande, tycker han själv och konstaterar att låttexter fått en allt större betydelse för dagens människor.

– Det man kan kalla rocklyriken har övertagit den roll folklyriken hade. Möter du människor födda på 30- och 40-talet kan de fritt citera Ferlin och Fröding. Idag kan folk fritt citera låttexter.

I boken har han fått prova på ett nytt sätt att uttrycka sig.

– På ett sätt är det lättare att skriva prosatext. Samtidigt finns det en frihet i sångtexter, de kan ta vägen vart de vill, menar han.

"Praktfull"

Att se boken färdig är en kick att jämföra med känslan när han höll sin första egna skiva i handen, tycker han.

– Det är häftigt, jag är stolt som en tupp! Den är praktfull och rolig att titta i med alla bilder, tycker han.

I helgen ska han prata om den på Bokmässan, något som än så länge känns lite främmande.

– Det är en helt ny värld för mig, men jag får ta det på volley, skrattar han.

Samlingsplatta

Ungefär samtidigt med boken släpps också samlingsplattan Klassiker med 34 originalinspelningar som remastrats med ny teknik, något Peter beskriver som att "damma av tavlan och restaurera verken". Att den släpps samtidigt med boken är en ren slump, försäkrar han.

– Det ser väldigt välplanerat ut men det råkade verkligen bara bli så. Skivan är ett led i att alla mina plattor sen -87 ska ges ut i remastrat skick efter årsskiftet.

Skrivsugen

Den som längtar efter nya LeMarc-låtar får vänta ett tag till men kanske är det nytt material på gång.

– Jag börjar bli sugen på att sätta mig och skriva igen – man vet aldrig vad det blir, säger han med ett skratt.

– Men nån gång i november får jag kanske hitta nåt ställe att sätta mig på ...

Till dess kan han med gott samvete luta sig tillbaka och invänta reaktionerna på boken och samlingsplattan, även om han egentligen inte bryr sig så mycket om vad de blir.

– Det är klart man hoppas på framgång men både boken och plattan känns lite som bonus och jag börjar mer och mer känna att jag struntar i vad folk tycker.

– Förr var jag mer osäker på vad jag gjorde och vad jag stod för. Idag är jag lugnare och kan känna att det här har jag gjort – och det är jag stolt över.