I trappan mellan plan tre och fyra i Folkets hus i Trollhättan sitter små lappar med meddelanden på engelska om vart pianolektionen är flyttad eller när samlingen inför en viss konsert ska ske. Väl uppe fylls en hel vägg av väl strukturerade scheman och mer hastigt hopsatta meddelanden. Någon utlovar en överraskning för de som bor i Sjuntorp, någon annan vill sälja sina lunchbiljetter.

Från de olika repetitionsrummen hörs vackra melodislingor och instrument som stäms. Här och var tar enstaka deltagare igen sig en liten stund. Någon har lagt sig ned på en soffa och ser ut att sova skönt, ett par tjejer från Polen och Bulgarien fördriver tiden framför datorn respektive mobilen, medan killarna vid bordet intill pratar lågmält på ryska.

Vid bordet mellan dem sitter Hajnal Pivdick och studerar noterna till ett verk av Bach, där sidorna innehåller minst lika mycket anteckningar som noter. Hajnal kommer från Tennessee i USA men har nyss avslutat sina violinstudier i Budapest. En lärare på skolan där rekommenderade henne att söka till Aurora.

– Jag har hört talas om festivalen innan, men kände inte till Trollhättan. Jag tror att det här ett viktigt inslag för staden, ett sätt öka den internationella närvaron och att bli känd utanför landet.

– Jag gillar att det är både individuella lektioner – jag har precis haft en med Midori, konserter och orkestergrupper. "I love it!"

Många av de 200 deltagarna bor hos värdfamiljer, andra på vandrarhem. Hajnal Pivnick har valt att bo på hotell.

– Det är bekvämt. Jag får frukost där och det är gångavstånd överallt. Får jag en halvtimme över kan jag gå tillbaka till mitt rum en stund.

Så många lediga stunder blir det dock inte. Efter varje konsert går dock deltagarna ut på puben tillsammans. Hon har träffat många nya vänner som hon kommer att hålla kontakten med.

– Det är roligt att det är en festival för alla olika instrument – och alla olika personligheter. Annars är det ofta en festival för till exempel bara stråkar, säger hon och avslöjar att personligheten inte sällan hänger ihop med instrumentet.

– Men även med nationaliteten förstås.

Hon har inte bara fått kontakt med musiker från hela världen utan även med invånarna.

– De är nyfikna och kommer på konserter och några sitter med på våra öppna repetitioner.

Efter festivalen åker hon tillbaka till USA för att flytta till New York. Där ska hon jobba på en auktionsbyrå som säljer gamla musikinstrument.

– Så det blir ett jobb inom musik, även om jag inte ska framträda. Men jag hoppas på att frilansa en del som musiker också.