– På sex år har Aurora vuxit till Sveriges största festival för klassisk musik, det är med stor glädje och stolthet jag står här, säger Trollhättans stadsdirektör Annika Wennerblom.

– Alla kan ju inte gilla bandy, men jag hoppas ni gillar Tjajkovskij, säger festivalgeneralen Ola Larsson och lockar publiken till skratt.

Festivalens konstnärlige ledare Per Nyström presenterar kort verket.

– Det var banbrytande, chockerande och nyskapande när det kom runt 1880.

Då var kritiken förgörande.

– När konserten gavs i Sankt Petersburg tyckte man att det var alldeles för brutalt och bombastiskt.

I New York några år senare kallades verket "en barbarisk slädfärd genom Sibirien".

Från 24 länder

Så kommer orkestern in på scenen, alla helt svartklädda. 56 orkestermedlemmar från 24 olika länder, snacka om en internationell orkester.

Orkestern stämmer instrumenten och när det är klart intar dirigenten Johannes Gustavsson sin plats under applåder.

Han föredrar att dirigera med händerna, berättade han när han intervjuades i TTELA, men när det är större orkestrar använder han dirigentpinne. Pinnen var med i går.

Inledningen känns just bombastisk, och man förstår möjligen varför kritikerna använde det ordet för dryga 130 år sedan. Men snart går stycket över i väldigt lugna och melodiska partier för att sedan återvända till det mer bombastiska.

Långa applåder

Andra satsen är väldigt lugn, med en nästan smygande final. Tredje satsen inleds med pizzicato, att alla de 24 violinisterna knäpper på strängarna med fingrarna. Plipp, plipp, plipp, riktigt roligt och melodiskt. Sedan tar blåsarna över.

I fjärde stycket kommer det bombastiska tillbaka, musiken blir hetsig och har bråttom. Något lugnt parti möter innan den bombastiska finalen.

Applåderna ville inte sluta, i tre-fyra minuter applåderade publiken.